Jag vill bara tillägna detta inlägg - såhär i Thanksgivingtider och för att det snart är jul - till mina älskade systrar, Lisa och Cathrine (jag menar inte att hänga ut någon genom att nämna Lisa först, utan jag tänkte bara att eftersom Cathrine är den förstfödda och därmed också oftast kommer först vid uppräkning, även av mig själv när jag räknar upp er två - inte för att det är värsta uppräkningen när man bara räknar till två, men i alla fall - så tänkte jag att jag skulle nämna lilla Lisa först denna gång just bara för att hon också skulle få chansen att bli förstnämnd ibland, fasiken nu kom jag av mig...) för att de råkar vara världens bästa systrar!
Tack för att ni alltid finns där för mig, hur långt borta vi än är ifrån varandra, och trots att vi inte hörs av varje dag så vet jag att ni finns där och tänker på mig, saknar mig och önskar att jag var där och kramade om er litegrann :)
Lisa, jag saknar dig. Jag önskar att jag kunde få vara nära dig. Särskilt nu när allting händer! Jag missade när du tog ett så stort steg i livet och började gymnasiet, lärde känna nya människor som möjligen kommer finnas med dig hela livet, påbörjade en ny fas i din jakt på att hitta din plats i världen och det känns lite tungt att inte ha fått bevittna detta med egna ögon - men jag vet ju att du har det bra och att du trivs med livet, det är det viktigaste! Dock saknar jag att dela hus med dig, ska du veta. Jag vill se ditt "nya", fina rum! Du växer så himla fort och varenda gång jag ser dig blir du mer och mer en fullvuxen kvinna! Så vacker! Jag är så himla stolt över dig med allt du gör med teatern, att du till och med har huvudrollen i din pjäs och att du inte har nämnt det! Jag vill så gärna se dig i den! Men det går förhoppningsvis att ordna på något vis... Tills dess hoppas jag att alla som har möjligheten (och åtminstonde befinner sig på rätt sida av Atlanten) går och tittar på min underbara lillasyster i hennes pjäs Klassfiender på Sagateatern i mitt ställe denna helg. Annars jäklar! Tack för att du är du Lisa och för att den som är du är min briljanta lillasyster! Vi ses snart!
Cathrine, jag saknar dig! Jag lever fortfarande på den vecka du kom och besökte mig långt här borta på andra sidan. Det är nästan tre månader sedan nu men konstigt nog känns det fortfarande som igår vi gick vilse i jakten på Harvard, försökte fota gorillor med ett dött kamerabatteri och då du nästintill intalade mig att spontantatuera mig. Jag önskar att vi kunde uppleva den veckan igen, bara för att den var så himla bäst och speciell och för att ingen, ingen, ingen kommer att förstå varför det är roligt att slå av och på en kamera i fodralet. Du har världens härligaste liv just nu och jag skulle verkligen vilja lära känna den del av dig som som skickar supersöta långdistanssms och gör dig så lycklig! Jag vill gosa med dig och med Hiro och jag är så stolt över att vi numer faktiskt är så lika att folk ser det och jag hoppas att vi snart får spela Playstation 3 tillsammans och gå på dåliga filmer på tomma biografer snart igen! Tack för att du är du Cat och för att den som är du är min vackra storasyster!
Detta är min första jul utan er vid min sida... Men det blir bra ändå! Eller hur? Jag älskar er!
lördag 28 november 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
JAG ÄLSKAR DIG!!!
Tack för de fina orden! Jag blev rörd till tårar, på riktigt, jag saknar dig så mycket att det gör ont!
Jag tänker på dig varje dag och lever oxå på våran fantastiska vecka tillsammans! Du är och kommer alltid vara min "allra käraste syster", Lisabet.
Jag är så stolt över dig och allt du gör! Jag längtar tills vi ses nästa gång! Ta alltid hand om dig!
Puss och Älsk!
(Kameran i fodralet kommer alltid att vara en anledning till random fniss-attacker)
Jag säger bara det: -" VI HAR VÄRLDENS VACKRASTE DÖTTRAR, Gunnar & jag!!! Tänk att ni är sååå underbara!
TACK!! Pusar Mami
Härligt med sådan syskonkärlek! Kram Susanne
Skicka en kommentar