Hållihattenjagskapådejt

Ja. Ni läste rätt. Jag hade en dejt i lördags. Eller grejen var den att det enligt mig inte alls var tänkt att vara en dejt, för vi skulle ha gått allihopa. Eller i alla fall jag, Jull och Jess. Men... sedan slutade det med lite strul på morgonen och Jessica fick en familj här i Newton och hon skulle flytta redan nästa dag, men jobba samma kväll och när det visade sig att Julia insåg att det bara skulle bli hon och jag så kände hon att hon inte ville vara tredje hjulet (Vad som nu är fel med det? Det är ju hjulet som gör att man är på god väg till 4, som är ultimat för att kärran ska kunna rulla?) och bestämde sig för att tacka nej, nej, nej. Så med andra ord blev det en dejt, vare sig jag hade tänkt/velat/önskat det eller inte.

Så när jag kom hem från en tur i Boston med Julia, Alina och Tess och insåg att jag skulle på min första dejt här i USA, fick jag lite panik. Vad fasiken gör man? Hur klär man sig? Hur uppträder man? Vad förväntas av en? Vad ska man förvänta sig? Vad ska man inte förvänta sig? Vad ska, hur ska, när ska... "Äh, det löser sig alltid," tänkte jag och åkte iväg.

På Harvard Square tog jag en Taxi hem till Brad. Japp, Miami-Brad som jag inte har träffat på över 2 månader, men som jag sms:at med jättemycket. Eller ja, inte jättemycket. Det har mest varit lite "Hi, how's your day going?"- och "We should meet up some day"- och "How was your weekend?"-sms. Inte alls något märkvärdigt. Vilket är precis varför jag ville träffa honom igen. Det har inte varit något efterhängset med honom för fem öre - och det är det som gör det intressant. Så ja, planen var egentligen att gå på en konsert, men tiden gick så snabbt att kvällen istället spenderades med att sitta och prata. Det är så kul, för han är verkligen sjukt intressant och världens smartaste. Hej, jag är inte intellektuell. Så känner man sig, bara för att man inte har straight A's i psykologi på Harvard. Men men. Det var mycket trevligt i alla fall. Inte alls en jobbig dejt-dejt. Eller vad vet jag? Det kanske är så det funkar? Han insisterade i alla fall på att få betala för en taxi hela vägen hem till mig, så att jag skulle slippa ta the T. Åh, vilken gentleman.

Idag har jag och Ana sagt adjö till Jessica, haft Mac 'n' Cheese-picknick och lekt i the Jonas park, blivit förskräckta över att ett hus fortfarande är överprytt av extramläskiga halloweengrejer samt gjort min läxa. Eller okej, den gjorde jag själv. Men i alla fall. Undra hur många timmar jag har lagt ner på denna kurs, alltså. Minst några miljarder. Det är värt det, men ändå rätt svettigt.

Lite såhär hade jag nog känt mig om jag faktiskt (innan sista sekunden) hade insett att jag skulle på en dejt.