Jagsombaravillevaralitetacksam

Idag, dagen innan Thanksgiving, tänkte jag visa Ana hur tacksam jag är för att jag får leka med henne - världens underbaraste unge. Så jag ställde upp på att stöka ner köket och (förhoppningsvis lyckas) baka lite kakor. Eller snarare många. De blev aningen fler och mindre än vi hade tänkt oss, men goda ändå! Hittade receptet på schackrutor på internet och efter att ha bytt ut potatismjöl mot corn starch (jag tror, eller i alla fall hoppas på, att det är i princp samma prusilusk) och låtit en fyraåring rulla rutor (japp, det går!) samt äta (fast hon inte fick) halva degen så blev de nästan precis som Cathrine brukade göra dem när hon var liten! Mysigt. Jag fick värsta flashbacksen från Torekällgatan och schackrutsbakande. Ana gillade dem jättemycket: "Chocolate and vanilla cookie in one?! Wööooueeeow!"

Senare på kvällen, innan Scott och Janice hade kommit hem tjatade Ana på att få klä ut sig som en piggy. Så jag, fortfarande tacksam(?), knåpade ihop ett litet tryne och ett par öron till henne. Dock var det (som ni ser på bilden) inte lika kul längre, när hon insåg att hon faktiskt var tvungen att ha på sig dem för att kunna vara en liten griseknoa. I hoppet om att kunna underhålla henne å andra vägar föreslog jag att vi kunde bygga hus med hennes Lincoln Logs. Det gick jättebra, fram tills att jag skulle ta ett kort på vårt mästerverk och hon attackerar huset med all sin kraft innan jag hann dokumentera något. Grym bild dock, tycker ni inte? Visst lyser skammen i ungens ögon? Ha-ha!

Efter att jag äntligen hade fått henne i säng och insett att det kan vara otroligt ologiskt olätt att underhålla ett krävande barn 24/7, tänkte jag retreata till mitt skrymsle på tredje våningen när mina värdföräldrar kom hem med Änglar och Demoner under armen och frågade mig om jag ville göra dem sällskap framför teven med lite popcorn. Hur mysigt är inte det? Kanske deras sätt att visa att de är tacksamma för att jag står ut med deras lilla rackarunge? Filmkväll! Grym film dessutom. Mycket bättre än DaVinci koden. Dock hade jag läst den boken, så det kanske är därför den var sämst? Äh, struntsamma. Mysigt i alla fall. Jag älskar min familj här borta!

Ana rullar rutor för fulla muggar.

Ana - Miss I want candy! - trycker i sig resultaten.

Camilla posar med de vackra, rutiga(?) bakverken.

Ana - piggy and proud of it! Not?

Vårt mästerve... eller nähä. En otroligt skyldig unge istället då.