Camilla goes Blog: Anamericanhalloween

Nu är dagen här! Dagen vi alla med femtiodollarssheriffkostymer väntat på: Halloween!

Jag (och Jess) hade fått den stora äran att endast jobba två timmar på halloweenlördagen. Varför? För att på kvällen sitta hemma och öppna dörren för alla små trick-or-treaters när Janice och Scott tog med Ana för en egen trick or treat runda. Hur kul som helst!

Dagen hade vi egentligen tänkt att spendera en stad här i närheten som heter Salem som är världens galnaste stad under halloween just för att de själva ser sig som "uppfinnare" av just halloween. Det var ju trots allt här man brände alla de häxor som ju faktiskt inte alls var ritkiga häxor, osv. Än idag går människor nämligen runt och tror sig vara riktiga häxor och det är vid denna högtid de kommer fram. Så är man inte utklädd...

during the festivities with parades, psychic fairs, costume balls, haunted houses, tours of Salem's greatest historic sites, a wide variety of intriguing shops and many excellent restaurants

....så är man lätt i minoritet. Hur som helst så var vi jättetaggade på detta fram tills Julia släppte nyheten att det förmodligen skulle vara bilkö dit i miljarders timmar och därefter omöjligt att hitta parkering, etc. Så vi bestämde oss för att istället åka och hämta våra mästervärk från the Kids Place, åka till CVS för att införskaffa lösögonfransar och rött läppstift till kvällen, hämta upp Mange för att hjälpa honom hitta en sista-minuten-kostym som slutade med ett ihopplock på Walmart i form av Charlie Harper från Two and a half men.

Därefter befann vi oss hemma för att beskåda den sötaste lilla fairy princess som någonsin skapats - redo för att klistra på sitt sötaste smile och samla på sig piles and piles of candy. När de förhoppningsfullt gav sig ut i den mörka natten (klockan var typ 7) hade vi tända ljus överallt, lysande pumpor utanför huset och gigantiska skålar med godis - redo för stormen. Men tyvärr blev det ingen riktig storm i år. Under en timmes tid kom kanske ett trettiotal ungar - oj förlåt: Harry Potters, ninjor, pirater, spöken, Harry Potters, prinsessor, cowboys, Harry Potters, vampyrer och Harry Potters. Men det var kul ändå. Vi åt lite tacotallrikar och delade ut godis lite omvartannat samtidigt som jag försökte måla naglarna.

Vid åttatiden (jag fick sluta en timme tidigare) började vi att göra oss iordning. Vi hade ju trots allt en del att hinna med i form av skor, smink, lösögonfransar (som eftersom de såklart sattes dit en och en, tog en evighet), kostym och hår på endast de 2 timmar och 45 minuterna innan taxin skulle komma. Julia, Matilda, Malin, Alina och Tess (två nya, underbara, svenska au pairer) kom efter någon timme och vi hade en liten gathering innan det var dags för avfärd.

Vi hade kanske världens roligaste kväll (och inte bara för att vi fick vår extratimme på nattn)! Pre party i Magnus dorm och sedan bar det av till själva halloweenfesten i skolans gymnastiksal. Babson har knappt 3,500 studenter, så det var rätt fullpackat av människor i allt från helt galna kostymer till jätteroliga till halvtrista till överambitiösa till the nonexistent (nej, det är ingen tillfällighet att alla kostymer som säljs för tjejer är kortkortkort och superslampigt - de används ju tydligen också).

Hur som helst så (trots att vi förlorat halva gänget alldeles för tidigt) hade vi grymt kul på dansgolvet! Jag förstår inte hur vi i Sverige kan vara så tråkiga att det när någon faktiskt har ett såkallat halloweenparty alltid slutar med att ungefär 20% är utklädda, 30% försökte lite halvdant men no one could tell och 50% brydde sig inte ens för att de förmodligen var rädda att de skulle skämma ut sig som Bridget gjorde. Det är ju hur kul som helst! Nästa år blir det galet, det kan jag lova!