Beurocratsandbunnies

Så... imorse var det dags för teoriprovet. Jag och Scott åkte i lagom tid för att vara framme vid 9 då de öppnade. Hah. Först och främst var GPS:n sämst och planerade in en massa U-svängar helt i onödan. Konstigt, det brukar vara den som är bra och jag som är sämst på att följa den. Men till slut kom vi i alla fall fram och det roliga var att jag faktiskt hade varit där förut, så hade någon bara sagt att vi skulle till Arsenal Mall så hade jag kunnat hitta dit på egen hand. Men. Men. Vi kom som sagt åtminstone fram välbehållna. Kön hade såklart hunnit bli hundra mil lång, men den gick hyfsat snabbt. Problemet uppstod dock när vi äntligen kom fram och det visade sig att mitt svenska körkort, mitt internationella körkort, mitt pass, mitt visum, mitt stämplade visumformulär, mitt ostämplade visumformulär, mitt papper som säger att jag har flugit in i landet, mitt papper från Au Pair in America som säger att jag är en Au pair på rätt adress, mitt social security number och mitt social security card inte räckte för att identifiera mig. Nejdå. Jag behövde ett bank statement som intygade min adress. Oj då. Jag som inte ens får hem dem på posten! "Damn beurocrats!" som Scott hade varnat mig för. Men snubben vid disken var faktiskt ovanligt trevlig och trots den milslånga kön bakom mig lät han min komma bakom disken i försöket att skriva ut ett bankutdrag från internet. Tyvärr, efter mycket om och men, visade det sig att jag såklart inte kunde mitt bankkontonummer (för vem kan det?) så det var lönlöst. Det var bara att åka hem igen. Suck! Scott som hade tagit ledigt från jobbet och allt...

Dock kände jag att: hur svårt kan det vara att klara av det själv? Så jag skrev ut det jag behövde från datorn och åkte tillbaka dit på egen hand eftersom jag ändå inte skulle börja jobba förrens om 3 timmar. Kön var lite kortare denna gång, men vänterummet hade kanske... 146 personer to go. Kul. Men när jag kom fram var samma kille i receptionen och gav mig en liten vinkning att följa med honom och snäll som han var slapp jag att ens ta en nummerlapp och fick hjälp direkt. Hur coolt var inte det? Själva registreringen, fotograferingen (som by the way var sämst) och ögonundersökningen tog ungefär 10 minuter, men då var 7 av dem på grund av att snubben som hjälpte mig inte kunde få nog av att babbla om hur coolt det var att jag kom från Sverige och att vi ju faktiskt visst borde ha isbjörnar på gatorna.

Testet var i ett oövervakat glasrum vägg i vägg med väntesalen med ungefär 15 automatiska touchscreenmaskiner. Jag hade 25 minuter på mig att svara på 25 fyrasvarsalternativsfrågor som efter varje svar gav mig ett rätt eller fel. 18 av 25 för att få godkänt. Jättesvårt. Jag fick otroligt nog alla rätt på mindre än 10 minuter. Komiskt. Med andra ord var jag allså inne och ute på stället i mindre än 30 minuter och egentligen borde det nog ha tagit minst 3 timmar. Skönt! Bara uppkörningen kvar då... Ja, jag märker själv att jag låter rätt smug. Men jag kan inte låta bli. Det var så larvigt. Amerikanarna som lägger sådan tonvikt på sin jäkla byråkrati och ändå går den att komma undan så lätt. Hi hi. Extatimmarna la jag på lite shoe shopping.

Har jag förresten nämnt att Ana är världens sämsta grönsaksätare? Hon äter i princip ingen grönsak förutom avokado. Därför har jag gjort det till mitt mission att lära henne äta de nyttiga små beterna vilken metod som än må utkrävas. Hittills har jag lyckats att få henne smaka både tomat, gurka och squash. Hur? Jo, man skär ut dem till små stjärnor och doppar dem sedan i olika goda små tillbehör som i rätt mängd utesluter den egentliga smaken. Smart va?! Alla vet väl hur gott det är med:

- Cucumber stars and salt
- Cucumber stars and cottage cheese
- Cucumber stars and vanilla yoghurt
- Cucumber stars and blueberry yoghurt
- Cucumber stars and hummus
- Cucumber stars and ketchup
- Cucumber stars and strawberry jelly
- Cucumber stars and peanut butter

Japp, jordnötssmör är den stora vinnaren. Med rätt mängd slinker alla grönsaker ner! Dock tänkte jag att idag kanske jag kunde få henne att äta morötter utan gojs om man gjorde lite roliga figurer av dem eller... lekte kaniner! Tjena. Det gick väl sådär för jordnötssmör var fortfarande the key to success. Men jag fick i alla fall lite roliga bilder på köpet...

Anas morotshund.

Ett annat mystiskt morotsdjur.


Mmmm... morötter med jordnötssmör! Gott!

Camilla - the morotätande bunny

Ana - the happy bunny.

Fat bunnies.


Really, really cute bunnies.

Dags för en liten nos.

Erkänn att vi är grymt söta?

* * *

NOTIS
Idag är det 30 dagar kvar till juleafton! Wiiiiie...