Timbalandkonsert

Boston är verkligen en rolig stad. Den är, bland mycket annat, otroligt kulturell. Vilket innebär att speciellt konserter är någonting som finns i överflöd. Inte alltför längesedan var jag och såg min älskling Justin Nozuka och strax därefter ville jag ju se Joshua Radin (som tyvärr inte blev av…) och härom veckorna såg Alina att Timbaland was coming to town. Självklart skulle vi gå! House of Blues är en perfekt konsertsal och jag, Alina, Julia och Sandra plus fem andra svennetjejer hade grymt kul. Timbaland - vilken man. Han är… stor. Grymt skön konsert med en massa specialeffekter och ett jättebra förband vid namn Honor Society! Dans och digg - dvs så nära vi kan komma att gå ut på en klubb. Stackars oss minderåriga flickor. Men vad gör man..?

...snart är det Maj!

Timbaaa!

Honor Society.

Anablirstor

Idag är det Anas födelsedag och jag fick presenter! Eller ja, i alla fall typ. Min nya MAC kom nämligen idag! Woogoohooeohoeoro!! Jag är fullkomligt salig. Äntligen kan jag skriveliva min gamla goja utan att behöva oroa mig över att få smält strömkabel över halva låret. Men det relevanta är självklart att Ana fyller 5 år och att hon blev överlycklig över mina presenter som jag hade gjort till henne. Hennes ögon tindrade över det jättevackra halsband som är "very, very fragile and precious". Janice påpekade nämligen att halsbandet jag gav henne var en väldigt speciell present och att hon skulle vara försiktig med det så resultatet blev att hon gick runt och visade för oss gång på gång hur fragile hennes nya halsband var. Sötnos.

Vi hade en trevlig födelsedag ihop med en riktig födelsedagsfiest samt tårta!

Paket! Lyckaaa!

Jag och Ana. Systrar. Lika som bär :)

Ana and friends in the land of castles and Mac 'n' Cheese trees.

Födelsedagshelgen

I helgen har jag väl kanske inte gjort sådär jättemycket.. Bara lite jättemycket. I lördags hade vi ju Anas födelsekalas som blev en riktig succé. Vi var som sagt på "the Elephant Restaurant" och lekte med ansiktsfärg, åt mat, vulkantårta samt gick på "djungelvandring" i den galet verklighetstrogna djungeln. Hela restaurangen är täckt av träd, buskar, löv, vattenfall och animerade robotdjur. Varannan kvart går djuren (elefanter, tigrar, apor och diverse annat) lös i kalabalik då de tutar, tjuter och slänger runt lemmar och snablar i panik. Övriga kvartar? Jo, då blir det storm med blixtar, dunder och regnsplashar lite här och var. Mycket trevligt. Jag målade djur på alla ungars kinder (regnbågar och rosa fjärilar var populärast) och vi hade en allmänt trevligt regnskogsupplevelse. Absolut. Inte behöver jag någonsin åka till Amazonas nu när jag redan fått uppleva alltihop i ett köpcenter right around the corner.

Efter kalaset tog vi en sväng till Costco's. Varken Scott eller Janice åker dit oftare än en gång om året om de kan slippa för det är ett riktigt aphus där inne. Konceptet är att man betalar litegrann för att vara medlem och så får man handla megaförpackningar till låga priser. Jan, Ana och jag tog en sväng och fyllde kundvagnen med såklart en massa onödiga varor. Eller inte riktigt. Utan snarare sådant de brukar köpa men i jättemängder. Typ en 3 kilos Cheerio-förpackning, en 2 liters jordnötssmörburk, Mac 'n' Cheese i 10-pack och Dove-tvålar i 30-pack. Varför inte, liksom? Scott hittade en massa fynd i vinhörnan där man får en "massa bra grejer" till kanske 70-80% off. En upplevelse, minst sagt.

Idag var jag ledig och spenderade den tillsammans med lilla Julia. Hon scrapbookade på mitt golv när jag satt och målade en tavla till Ana. Det är ju trots allt hennes födelsedag imorgon, så jag ville göra något speciellt. Därför målar jag nu Ana och alla hennes gosedjurskompisar (som hon sover med under armarna varje natt) i verklig storlek, i ett fantasiland fullt med slott och Mac 'n' Cheese-träd. Dessutom ska jag ge henne ett berlockhalsband som det står "Sisters" på med bilder på henne och mig i. Tänkte att det kunde vara lite sådär gulligt eftersom hon ju alltid säger: "We are friends AND sisters, Camilla!". Till middag tänkte jag och Julia beställa sushi, men när vi kommer dit ner visar det sig att Janice och Scott hade tänkt samma sak så de bjöd oss också. Mysigt.

Ana inspekterar sin nya elefantvän.

Yep. Den dög :)

Alla ville såklart krama om födelsedagsbarnet.

Elefanthörnan.


Kalasbordet.

Ana och den berömda "vulkantårtan".

Nöjd och glad med ballonger i handen.

Krokodilen som vaktar entrén.

Rainforest Café. Japp. Mycket unikt.


On our way home..


Små cheeriosförpackningar.

Costco's. Gigantiskt, men det ser man såklart inte här..

Imaxochbeerpong

Igår hann jag med en väldans massa grejer. Eftersom jag på senaste tiden har haft mina tankar inne på IMAX:erier så kom jag på idén att ta med Ana på ett sådant äventyr. Det är nämligen alltid lika uppskattat, både av henne och mig, att verkligen göra något istället för att bara sitta hemma då tiden ju faktiskt går snabbare när man har roligt (som till exempel att åka till skumma synagogor och nästan bliva uppätna av barnaätare). Så vi styrde kosan in mot Bostons Aquarium för att glo på en IMAX-undervattensfilm. Efter att ha gratistittat på sälarna utanför akvariet och vinkat till Tess uppe i himlen, gjorde vi oss redo för en grym bioupplevelse. Helt underbar var lilla Ana i sina för stora 3D-brillor, famnen full av mini chocolate chip cookies och stora kringelpretzels. Dock var det lite för läskigt för henne då de stora fiskarna väldigt oväntat attackerade och åt upp minifiskarna, så hon gav upp brillorna ungefär i halvtid. Men vadå, det är väl kul att titta på en 3D-film utan? Allt blir ju suddigt och dubbelt. Alltså: dubbelt så kul! Wei.

När vi kom hem diskuterade jag och Janice lite om Anas födelsedagskalas för morgondagen. Ana har själv fått önska och därför ska det hållas på "Elephant restaurant - the best place on earth", enligt Ana. D v s; Rainforest Café i Burlington Mall. Men eftersom det är en restaurang och inte ett vanligt lekställe (där kalas oftast hålls för att underhålla barnen med aktiviteter) föreslog jag att ansiktsmålning kanske kunde vara en idé. Janice lös genast upp och jag erbjöd mig därför att åka ut och leta rätt på lite ansiktsfärg. En och en halv timme, 5 mil och 4 affärer senare hittade jag ett riktigt bra face paint set och skyndade mig hem för att göra mig i ordning inför kvällen.

Helgen innan hade Alina och Tess varit på en hemmafest nere i Stoughton och träffat en massa roliga människor. Så eftersom jag och Julia inte hade något särskilt planerat för kvällen tänkte vi att det kunde vara kul att hänga med på kvällens fest på samma ställe. Jag körde (såklart) och sjöng tillsammans med Julia samtidigt som Sandra och Alina satt och försökte komma ihåg vägen. Det gick ju bra.. Men det är väl bara att inse en gång för alla att jag är en walking, talking GPS och de andra: not so much. Ja absolut, jag är själv lika förvånad själv med tanke på mitt track record som kompasspekare.

När vi dock äntligen hittat fram hade vi en grym kväll! Vi träffade både amerikanare, nya au pairer samt en hel del au pair killar, spelade beer pong (jag och min partner Au pair-Jan från Tjeckien var grymma), dansade och drack vatten (i alla fall jag). Sjukt skön kväll!

Halvsmälta isskulpturer av pingviner?

En liten sån där säl..

Uuuh, yeaaah.

Julle letar pingisbollar under soffan.

Jag och bullen i soffan.

Skulle ta ett litet kort och råkade knocka Julle i fejjan. Sorry. Men fin bild blev det.

Red cups. Ett grymt partytrick så säg?

Beer pong championista!

Jan, min bästis och lilla Julle i hörnet.

Alina, en värdig motståndare - måste jag erkänna.

It'salwayssunnyinthesynagogue

Igår tog jag med Ana för att gå på en event med karuseller, lek och uppträdanden. Janice hade hittat en liten artikel i dagens nyhetsblaska om denna en-dags-greh så det kändes som ett perfekt aktivitet för dagen. Vi satte oss i bilen och körde i ca 20 minuter. Jag kollade så att vi var på rätt gata och samtidigt som jag körde in på den bad jag Ana hjälpa mig att hålla koll på husnumren. Väl framme vid Adam's street 186 parkerade vi och… ja. Framför oss stod en liten, halvschabbig tegelstensbyggnad som nästan såg övergiven ut. Utanför stod en skylt med flera saknande bokstäver och sa någonting om att på fredagar är det sabbath… Japp. Vi stod utanför en synagoga. Inte ett ord om någon event någonstans! Aningen skeptiska tog vi några steg fram till dörren för att upptäcka att den såklart är låst. Vi till och med testade bakdörren efter att ha krånglat oss igenom en labyrint av gamla soptunnor och bråte men den dörren var lika låst som den första. Jaha, tänkte (gnällde de under 5 rätt högljutt) vi. Kul event! När vi gick tillbaka till bilen såg vi att två andra bilar hade stannat till med några mammor och barn i varje. De tittade på mig med frågande blickar och jag bemötte dem med en minst lika frågande en. So much for en spännande liten övveraskning för min unge! Tur var det i alla fall att vi inte var där exakt vid 3 när det började. Vem vet vilka våldtäktspedofiler som kan ha väntat inför de hemska dörrarna..? Brr.. Scary.

Kvällen spenderade jag, Alina och Julia hemma hos vår lilla skånevän, Tess. Eftersom Tess efter mycket om och men bestämt sig för att åka hem till Sverige igen, =(, spenderade vi en sista kväll tillsammans med henne och en mumsig persiko- och körsbärspaj. Vi hjälpte henne att med klädrullar och underkläder i skor, packa om hennes jättegigantiska översuperfyllda resväska samt sitta och mysa i hennes för övrigt utrensade rum. Därefter åkte jag hem till Brad och spenderade de sista timmarna av dagen framför en av världens roligaste serie It's Always Sunny In Philadelphia.

Ett litet minne jag ritade till Tess om vår tid tillsammans.

Avatartaravatrad

Någon av er som har sett AVATAR än? I 3D? Det har jag! Den var helt otroligt fantastiskt underbar! Oroar jag er med tanke på all den hysterin jag har hört ryktats om i Sverige? Äh, jag bryr mig inte om jag är galen. Den är verkligen grym. Såg den med Julia, Tess, Alina och Sandra på bion i Chestnut Hill. Hur mysigt som helst, trots att vi äcklades "lite" av de två super-slush-smurfblå-slash-splasch-drinkarna som vi blivit påtvingade av mannen i kassan.. så var det en underbar upplevelse. Jag vill se den igen. På IMAX. Jag är såld. Ska försöka tvinga med mig någon att gå med :) Är du på? Kan smuggla med datorn in och så kan vi skypa genom hela filmen. Hö-hö-hi-ho.

Jagälskarjulia

Lördag kväll var jag inbjuden till Julia's på middag. Jättemysigt! Hennes familjer är så grymt underbara! Jag känner mig verkligen som en del av båda två. Julia - jag känner mig hedrad att vara din long lost syster. Du är min också - på ett sådant där "vi-låtsas-att-jag-också-bara-har-en-bror-och-inga-systrar"-vis. Eller så kan du få vara min long lost bror! Which ever one you prefer :) Älskar dig! Du gör mitt år!

NOTIS
Fasiken, vad mysigt det var att ha en svensk mamma här! Fick en extralång mammakram av Julias mamma innan de åkte hem igen. Tycker verkligen om henne. En mycket bra stand-in för min egen lilla mami. Men åh. Jag saknar verkligen min mamma. Längtar tills du kommer, Å-du-moder-som-gav-mig-liv!

YTTERLIGARE EN VIKTIG NOTIS
Visste ni att jag är en äkta amerikan? Julias hostdad spräckte nyss nyheten:
"Camilla, are you sure you're not an american? Because you truly talk and behave like one!"
På svenska: Jag är högljudd, säger vad jag tycker och har aldrig hört talas om uttrycket "hålla käften".

Spöadeaven7åring

Fredagen spenderade jag och Ana återigen med Alina och hennes två äldsta kids; Emma och Tove. Vi åkte på en utflykt till Fun & Games Bowling Arcade! Visst hör man redan på namnet hur kul det är där? Men ja, det var mysigt. Vi bowlade med de där jäkla minikloten och ja, vi var sämst. 7-åringen Tove spöade mig med en usel, liten (okej, förmodligen inte så liten och usel när åldersskillnaden är 13 år, men ändå!) poäng och vann. Ana och Emma snodde en delad tredje plats och ja, ni gissade rätt. Alina kom sist. Ha ha. Men vadå. Man kan inte vara bäst på allt, eller hur Alinis? :)

Lyckad outing då vi slapp både "olyckor i arcaden" och vilseåkning på vägen dit.

Alina är i alla fall bra på att fejka lite skillz.

Ja. Bra idé! Vi ligger ner på banan!

Bästa au pairerna i världen, jag lovar!

Jag, bowlingskor och lite bowlingdrama i bakgrunden.

Styling á la Alinas äldsta.

Bowling v.s. kittelkrig?

Alina och hennes ungar :)


Poängställning
1:a plats: Tove, 7 år - 79 p
2:a plats: Camilla, 20 år - 78 p
3:e plats: Ana, 4 år och Emma, 5 år - 71 p
4:e och sista plats: Alina, 19 år - 68 p

Bra jobbat va? Hahahaha!

6down6togo

Idag invigde jag mina nya termobraller då jag tog med mig Ana ut och åkte pulka i the Purple Park. Galen backe som var helt genomfrusen. Gick hur snabbt som helst nedför. Wooh! Försökte att få med oss Alina och hennes ungar ut (de bor ungefär… 10 meter från backen) men det var omöjligt av diverse anledningar. Så efter några timmars pulkaåkande hälsade vi på dem där hemma istället. Mysigt. Kom i lagom tid för att Ana skulle kunna hjälpa till att slicka Brownie-smets-skålen, leka kull, måla ormar och för mig att komma på ungarna med att smygtatuera sig inne i badrummet. Kul att Ana kommer så bra överens med Alinas tre ungar! Alltid lika skönt med play dates så att man slipper leka själv med ungen i timtal och tvinga hjärnan till det uttröttande "Jag-är-4-år,-Jag-är-4-år,-Jag-är-4-år,-Tänk-som-en-4-åring!"-modet.

Eftersom det idag är den 7:e, så innebär det att det också är mitt och Julias officiella 6-månaders-jubileum (och då menar jag på ett positivt sätt och inte på ett "yes, ena halvan avklarad, snart får vi åka hem!"-vis, för att besvara frågan som Brad ställde lite sådär retfullt då jag nämnde att vi skulle fira). Vi bestämde oss för att gå ut och äta och passade samtidigt på att låta Lena och Gillis (Julias mama och bror, inte mami och hund - som folk annars brukar tro…) få uppleva den ultimata Cheesecake Factory upplevelsen. Som vanligt kunde jag inte låta bli att beställa "mitt vanliga" Chicken Madeira och jag frossade till och med i mig en hel cheesecake bit. Denna gången: originalet! Lätt bäst hittills (tro det eller ej..). Under middagen hade vi trevliga samtal, varav ett skulle kunna stämplas med rubriken "Svenska hollywood fruar". Jag själv hade varken sett eller hört talas om serien innan men av samtalet att döma låter det som om den är rätt så poppis hemma i Sverige. Ursäkta att jag frågar, men; va?! Jisses, vad ni måste vara uttråkade om det är sådant ni sysselsätter TV-kvällarna med (själv röstar jag självklart på: "Halv åtta hos mig"-kvällar med min papa). Det låter ju förfärligt tragiskt! Alla dessa försvenskade reality-serier. Usch. Jag skäms. (Jag kan nästan sätta tusen spänn på att en särskild Mulle känner sig träffad.. har jag fel? Haha.)

Ana och snabbaste pulkan i stan.

On top of the slope och en "fallande stjärna" i skyn.

Pulkamästarna.

Lite pulka acción.

Mmm.. smet!

Börjanpådetnyaåret

Jaha, början på det nya året har varit.. en början. På det nya året. Alltså. Ja. För det är ju det det har varit såklart. (Måste bara lägga att när jag skriver just detta stycke så sitter jag på flyget hem från Aruba med Duffy i öronen och en vänlig kvinna bredvid mig som erbjöd sig att öppna min svåröppnade vattenflaska och blev dygnsur pga undertrycket här uppe, 10 000 meter upp i luften. Det är kul för här sitter jag och skriver en massa goja men ingen har någon aning (so far I know) vad jag skriver. Höhö. Det är kul att vara utomjording ibland). I. Alla. Fall. De första dagarna hände väl egentligen ingenting särskilt. Jag jobbade på, umgicks med mitt lilla gäng (Alina, Tess och Julia) som vanligt och klippte snedlugg hos frissan. Finally a small change of appearance (- 5 kg..).

Idag, den 5:e (För hundrafjärdiotusendesjuttioåttonde gången, Camilla - den 5:e!) kom Julias mama och bror över och hälsade på. Mycket, mycket trevligt! Jag har ju trots allt inte träffat dem på över ett halvår (vi sågs som hastigast på flygplatsen innan avfärden till USA). Jättemysigt att de kom, för jag vet ju hur mycket Julia har längtat efter att få dem på besök. Tisdagen då de kommit mötte jag dem i Natick för det veckliga (varje tisdag..) mötet på Starbucks för ett antal svenska au pairer som jag har vetat om i över 4 månader, men aldrig pallrat min bakdel till. Det känns liksom så… jag vet inte. Obetydligt, eftersom jag ändå bara hänger med samma brudar. Så att åka ända dit för att prata slem har känts oattraherande. Men jag måste säga att jag blev glatt överraskad. Barnes and Noble's som är bokaffären ihopklistrad med SB är ett grymt hängställe. Man får nämligen ta med sig fika dit in och läsa for free! Så vi satt, kanske 20 svennebrudar och en liten pojk (Julias lillebror) i skvallerblaskehörnet, drack chai och hade myspys.

Dessutom var det Matildas sista kväll i Boston (hon har rematchat och flyttar nämligen till DC imorgon) så det var härligt att hänga lite med henne. Vi har en skum relation, hon och jag. Vi har i stort sett varit här lika länge, med alla världens möjligheter att leka, men av någon anledning har det inte hänt särskilt ofta. Vi har varit sämst på att ringa eller sms:a och när vi väl gör det tar det år och dagar för oss att besvara ett samtal eller mess. Men men. Förhoppningsvis blir det som det ofta blir, man hörs oftare och oftare ju större avståndet mellan ens positioner på världskartan blir. Hon är en grymt mysig tjej, så jag hoppas att jag kan komma och hälsa på henne snart, om inte annat.

Mitt snötäckta hus!


Svennehörnan.

Me och Mattan.

The crew.

Happy2010timestwo

Grymmaste nyåret ever!!! Hade du? Va kul! Hade jag? Hahahaha...

Började med att jag för första gången fick se Ana åka the T. Helt underbart! Hon verkligen älsklar det (förmodligen för att det händer otroligt sällan). Hon satt och fnissade och busade och flirtade med flertalet medpassagerare. Framme i Brookline lekte vi i snön innan vi sedan spenderade en lång timme på "the Puppet Show". Inte lika illa som det låter.. Mannen på scenen har ju trots allt hållit på i över 30 år. Så han vet ju vad han håller på med. Pfihi. Ana tyckte i alla fall att det var otroligt... spännande!

Planen för kvällen var att äta middag hos Sandra och hennes judisk-svensk-amerikanska värdfamilj. Men innan det passade jag på att skypa med mama, Håkan, Susanne, Zvonko samt Håkans bror och hans fru. Jättemysigt! Ana var fascinerad över alla svenska namn och avgudade Susannes glittertröja med att säga "I love that girl". Vid tolvslaget (det svenska = det som räknas) skypade jag med pappa (och Sushi - inte maten. Katten. Fast sushi hade varit gott det med. Riktigt gott. Jag ska nog äta det imorgon…) och fick se lite svenska fyrverkerier. Jättehärligt! Kanske första gången på 6-7 år som jag spenderade det med min papa. Förhoppningsvis var han lika lycklig som jag var :)

Vid 8-tiden tog jag mig till Sandra. The T är gratis på nyårsafton. Fråga mig inte varför.. Anar att det kan vara för att lätta trycket på taxis? Eller? Hmm.. Viktig fakta, va? Hur som helst så mötte jag upp Alinis och tillsammans med Tess och Sandra drack vi drinkar, åt svensk buffé och spelade flip-a-cup (eller vad man nu kallar det) med Sandras familj. Jättetrevligt. Dock började vi känna oss aningen vemodiga då klockan började närma sig tolv och vi fortfarande inte hade fått tag i Alinas beundrare som lovat oss inträde på en klubb i Boston. Men upp gav vi inte utan beställde en taxi när klockan var trekvart kvar, i hoppet om att dels hinna fram i tid (för att inte spendera tolvslaget inklämda i en gul bil) samt att kanske komma in på stället ändå. Med 4 minuters marginal skyndade vi oss fram till vakten och satte på oss våra bästa rådjursögon. Det gick nästan, fram tills en annan vakt kom fram och frågade om vi hade leg på oss. Såklart hade vi inte det. Vad skulle vi med under-21-leg till liksom? Blä.

Klockan slog 12 och vi gick längs med en av Bostons gator i minusgrader. Alina ställde upp som min nyårskyss, så den klagar jag definitivt inte på, men det hade varit kul kanske få se ett litet fyrverkeri eller åtminstone en liten smällare. Men Prudential building (som är Bostons högsta byggnad) var i vägen för hela alltet, så det missade vi också. Jag har nog aldrig förut sett en mer besviken människa än Tess i den sekunden. Men helt ärligt så brydde jag mig inte sådär jättemycket. Alla vet vi ju att nyår alltid är överskattat. Så eftersom jag för en gångs skull hade underskattat nyåret (plus att jag redan haft ett grymt svenskt nyår) så var jag rätt nöjd. Vi mötte människor på gatan där vi trippade fram och skrek "Happy new year!" till allt och alla! Utanför Bostons Marriott hotel stötte vi på en grupp killar som vi Happynewyearade och kramades lite med. Hade ett trevligt 5-minuters-som-kändes-som-5-iskalla-timmars-snack med dem och blev sedan inbjudna på hotellet (usch, det lät dirty..?). Vi lever ju bara en gång så varför inte, tänkte vi. Slutade alltså med att jag inledde mitt nya år med 15 amerikanare från New Hampshire samt två grymma svennebrudar, även kallade Alina och Tess, sittandes i ett hotellrum och chillillillade. Jag vet, jag får det att låta grymt kul! Haaha. Men som sagt. Kan inte beskriva hur fantastiskt, otroligt otippat det var. Därför var det ett av mina bästa nyår någonsin! Den du, Tess.

Ana "busfröt" FitzGerald.

The Puppet Show Place. Inbjudande, eller hur?

A hjärtar C. Tihi.

"I'm eeeating schnow! Yeah!"

Ana "förbandet" FitzGerald.

Lite överdrivna jullyktor i någons trädgård?

Flip a cuuup!

Alina, du kan om du vill!

Awe, pnutte :)

* * *

CITAT
Lunch på ett kafé efter dockshowen frågar jag Ana om hon vet vad det är för dag idag:
- Yeah. Sunday. (det var såklart inte söndag, utan torsdag).
- Well, I meant that it's a special day. The last day of this year. D'you know what year it'll be tomorrow?
- 2010.
- Wow! Yes, that´s right. And that's gonna make you 5, right? Do you know what year you were born?
- Uh-huh. 2005!
- And can you guess what year I was born?
- Hmm… 1928?
Tack. 20 going on 80? Känns bra.