EnhelgmedAlina

Jag har kanske världens bästa tur! Är så himla glad att jag lärt känna Alina som är den bästa Alina som finns! Vi hade bestämt play date i söndags, men redan på lördagkvällen ringer hon när jag är på TJ-Maxx och shoppar nya koftor och frågar om jag är på partyhumör. Hon och Tess hade nämligen träffat ett par urkuliga killar på Aldo's som nu hade bjudit ut dem på party, men Tess var inte hemma och Alinis behövde en rolig dejt. Hmm.. pepp? "Nja, inte direkt" var väl första tanken med tanke på att klockan redan var mycket och jag skulle upp och jobba kl 7 dagen efter. Men jag är ju såklart en sann vän och bestämmer mig för att vara jättepepp (jag överlevde ju förra helgen)! För att hålla alla dörrar öppna går jag till henne i mörker och kyla vid 10-tiden och hänger där i några timmar tills vi inser att männen måste ha somnat.. Men vem behöver män? Vi hade mysigt ändå! Kände dock att jag vid 2-tiden nog var redo att dra mig hemåt för att åtminstone få mig någon timmes sömn. I kylan. Till fots. Och jag som redan hade varit duktig och sprungit en hel svensk mil(! Är du stolt, Mullis?) på maskinen både tidigare på dagen och dagen innan, kände att eftersom jag redan hade flåset uppe, lika gärna kunde springa hem. I högklackat. Nästan.

Spenderade största delen av söndagen tillsammans med Alina. Vi åkte och bytte hennes grymt snygga ankelnitsläderboots på Aldo's i Cambridgegallerian, gav snubben lite onda blickar för dissen kvällen innan, gled vidare till Cheesecake Factory (där Alina inte varit innan) och åt min favvokycklingrätt samt cheesecake. Därefter hängde vi på TJ Maxx där Alina hittade en pall i precis rätt storlek och åkte sedan hem till henne för att pyssla klart våra julkalendrar. Satt där i åtskilliga timmar men hann såklart ändå inte klart. Lite press nu, Camilla. Snart är det första december (galet snabbt tiden går)! Sedan fick vi för oss att gå på "The Blind Side" (som jag har velat se jättelänge) på bio, men jag var rätt trött och kände att jag behövde titta förbi min lilla Julle som kände sig deppig pga att Mattan har bestämt sig för rematch ): Värst vad alla flyttar då! Ja, ja. Hur som helst var det en grym helg. Alina är underbar (:

Bästaste Alina!


Fin liten rumppall.

Alina och hennes superfina julkalender!

Världensbästasystrar

Jag vill bara tillägna detta inlägg - såhär i Thanksgivingtider och för att det snart är jul - till mina älskade systrar, Lisa och Cathrine (jag menar inte att hänga ut någon genom att nämna Lisa först, utan jag tänkte bara att eftersom Cathrine är den förstfödda och därmed också oftast kommer först vid uppräkning, även av mig själv när jag räknar upp er två - inte för att det är värsta uppräkningen när man bara räknar till två, men i alla fall - så tänkte jag att jag skulle nämna lilla Lisa först denna gång just bara för att hon också skulle få chansen att bli förstnämnd ibland, fasiken nu kom jag av mig...) för att de råkar vara världens bästa systrar!

Tack för att ni alltid finns där för mig, hur långt borta vi än är ifrån varandra, och trots att vi inte hörs av varje dag så vet jag att ni finns där och tänker på mig, saknar mig och önskar att jag var där och kramade om er litegrann :)

Lisa, jag saknar dig. Jag önskar att jag kunde få vara nära dig. Särskilt nu när allting händer! Jag missade när du tog ett så stort steg i livet och började gymnasiet, lärde känna nya människor som möjligen kommer finnas med dig hela livet, påbörjade en ny fas i din jakt på att hitta din plats i världen och det känns lite tungt att inte ha fått bevittna detta med egna ögon - men jag vet ju att du har det bra och att du trivs med livet, det är det viktigaste! Dock saknar jag att dela hus med dig, ska du veta. Jag vill se ditt "nya", fina rum! Du växer så himla fort och varenda gång jag ser dig blir du mer och mer en fullvuxen kvinna! Så vacker! Jag är så himla stolt över dig med allt du gör med teatern, att du till och med har huvudrollen i din pjäs och att du inte har nämnt det! Jag vill så gärna se dig i den! Men det går förhoppningsvis att ordna på något vis... Tills dess hoppas jag att alla som har möjligheten (och åtminstonde befinner sig på rätt sida av Atlanten) går och tittar på min underbara lillasyster i hennes pjäs Klassfiender på Sagateatern i mitt ställe denna helg. Annars jäklar! Tack för att du är du Lisa och för att den som är du är min briljanta lillasyster! Vi ses snart!

Cathrine, jag saknar dig! Jag lever fortfarande på den vecka du kom och besökte mig långt här borta på andra sidan. Det är nästan tre månader sedan nu men konstigt nog känns det fortfarande som igår vi gick vilse i jakten på Harvard, försökte fota gorillor med ett dött kamerabatteri och då du nästintill intalade mig att spontantatuera mig. Jag önskar att vi kunde uppleva den veckan igen, bara för att den var så himla bäst och speciell och för att ingen, ingen, ingen kommer att förstå varför det är roligt att slå av och på en kamera i fodralet. Du har världens härligaste liv just nu och jag skulle verkligen vilja lära känna den del av dig som som skickar supersöta långdistanssms och gör dig så lycklig! Jag vill gosa med dig och med Hiro och jag är så stolt över att vi numer faktiskt är så lika att folk ser det och jag hoppas att vi snart får spela Playstation 3 tillsammans och gå på dåliga filmer på tomma biografer snart igen! Tack för att du är du Cat och för att den som är du är min vackra storasyster!

Detta är min första jul utan er vid min sida... Men det blir bra ändå! Eller hur? Jag älskar er!

Minförstathanksgiving

Vi kom fram runt 12-tiden till uncle Bob's och aunt Chris' never-ending-gigantiska hus i Noshua, New Hampshire. I trädgården sprang alla Anas kusiner plus x andra barn runt och spelar football (en Thanksgiving-tradition) och i dörren möts vi av värdparet och Scotts andra bror uncle Richard och hans fru aunt Nancy. Dagen spenderades främst i köket (konstigt nog med tanke på att Thanksgiving ju handlar om just mat) med appetizers och drinkar. Men någon timme efter att vi kommit bestämde dock jag och min familj att det kunde nog sitta fint med en liten promenad. Så vi tog Ana i handen och gick en mysig liten tur som vi spenderade med att trösta Scott för att han inte har en lika stor trädgård som husen vi gick förbi hade samt det spännande samtalsämnet: om-en-vecka-åker-vi-till-Florida. När vi kom tillbaka passade vi på att passa lite footballs (ja, någon gång ska ju vara den första...) och sedan gå in för att skåda uncle Bob stoppa sin berömda kalkon som han sedan grillade på grillen.

Efter ytterligare några timmar med att skala 5 kg potatis (trots att vi tydligen bara behövde 1,5 kg), dricka Scotts 10 noggrannt utvalda viner, titta på viktiga footballsmatcher på teve,spela biljard, äta ännu fler aptitretande appetizers, spela familjespel (där Janice blev på otroligt bra humör för att hon spöade en 9-, 10- och 12-åring i Scrabble), leka med Toby, världens näst gulligaste katt, göra Janices fantastiska stuffing med tranbär och äpplen samt lyssna på mysmusik så var det dags att skära upp 10-kiloskalkonen och sedan äta! Efter min första bordsbön ever och lite tacktal högg vi in! Hur gott som helst! Kalkon, gravy, stuffing, sallad med pecannötter, tranbärssås, potatisröra för mig och baconpotatisröra till övriga. Mums!

Sedan tog vi en liten paus i ätandet och i väntan på efterrätterna satte vi oss framför brasan ute på verandan och vänta lite nu... åt lite till! Nämligen: grillade marshmallows och min allra första smore. Jag trodde att det skulle vara rätt äckligt faktiskt. Och den första var det! Men inte den andra och tredje... Hihi. Sedan (som om vi inte redan var lika stuffed som den stackars lilla kalkisen) åt vi paj! Äppelpaj! Pecanpaj! Pumpapaj! Men jag höll faktiskt igen lite och nöjde mig med min första och godaste bit pumpapaj någonsin! Mmmmm! Kusinerna badade utomhusjacuzzi och jag och Ana spelade spel. Sedan tittade Scott på Up tillsammans med barnen och jag och de vuxna beskådade Katherine Heigl och Gerard Butler OnDemand i The ugly truth. Pretty lame actually. Det enda som var roligt var att se hur förskräckta auntsen blev över det ovårdade språket i filmen.

När filmen och de karamelliserade popcornen var slut insåg vi att vi var rätt döda och att det enda vi nu hoppades på var att vi skulle orka röra oss till sängarna. Rätt tidigt blev det, men vad kan jag säga. Innan 12 hade nog de flesta däckat av matkoma och jag måste säga att jag också just därför sov fantastiskt gott i Harry-Potter-rummet (även kallat gästrummet eller skrymslet under trappan).

På morgonen vaknade jag rätt tidigt, konstigt nog, och lagade de efterlängtade svenska pannkakorna till herrskapet. Det tog sin lilla tid att med först världens klibbigaste stekpannor och sedan världens största non-sticky pannor laga pannkaksfrukost till 11 hungriga (ja, redan!) amerikanare. Men det var det värt! Jag blev nämligen grymt poppis och även fast de hädade pannkakslagen och hade på jordnötssmör, jelly, grädde, glass, sirap och jag-vet-inte-vad så var jag glad. I love Thanksgiving!

Turkey! Yum!

I väntan på gris(kalkon)festen.

"Argh! Don't get Toby! He's my friend! Don't take a photo of him!"
- Ana, 4 år. Alltid lika charmig.

Tjocka, feta släkten. I alla fall en del av den.

Min underbara familj!

Jag och världens bästa unge.

Ana rotar i min väska i mitt faktiskt jättemysiga skrymselrum.

En... liten... kvar... Hungrig någon?

Jagsombaravillevaralitetacksam

Idag, dagen innan Thanksgiving, tänkte jag visa Ana hur tacksam jag är för att jag får leka med henne - världens underbaraste unge. Så jag ställde upp på att stöka ner köket och (förhoppningsvis lyckas) baka lite kakor. Eller snarare många. De blev aningen fler och mindre än vi hade tänkt oss, men goda ändå! Hittade receptet på schackrutor på internet och efter att ha bytt ut potatismjöl mot corn starch (jag tror, eller i alla fall hoppas på, att det är i princp samma prusilusk) och låtit en fyraåring rulla rutor (japp, det går!) samt äta (fast hon inte fick) halva degen så blev de nästan precis som Cathrine brukade göra dem när hon var liten! Mysigt. Jag fick värsta flashbacksen från Torekällgatan och schackrutsbakande. Ana gillade dem jättemycket: "Chocolate and vanilla cookie in one?! Wööooueeeow!"

Senare på kvällen, innan Scott och Janice hade kommit hem tjatade Ana på att få klä ut sig som en piggy. Så jag, fortfarande tacksam(?), knåpade ihop ett litet tryne och ett par öron till henne. Dock var det (som ni ser på bilden) inte lika kul längre, när hon insåg att hon faktiskt var tvungen att ha på sig dem för att kunna vara en liten griseknoa. I hoppet om att kunna underhålla henne å andra vägar föreslog jag att vi kunde bygga hus med hennes Lincoln Logs. Det gick jättebra, fram tills att jag skulle ta ett kort på vårt mästerverk och hon attackerar huset med all sin kraft innan jag hann dokumentera något. Grym bild dock, tycker ni inte? Visst lyser skammen i ungens ögon? Ha-ha!

Efter att jag äntligen hade fått henne i säng och insett att det kan vara otroligt ologiskt olätt att underhålla ett krävande barn 24/7, tänkte jag retreata till mitt skrymsle på tredje våningen när mina värdföräldrar kom hem med Änglar och Demoner under armen och frågade mig om jag ville göra dem sällskap framför teven med lite popcorn. Hur mysigt är inte det? Kanske deras sätt att visa att de är tacksamma för att jag står ut med deras lilla rackarunge? Filmkväll! Grym film dessutom. Mycket bättre än DaVinci koden. Dock hade jag läst den boken, så det kanske är därför den var sämst? Äh, struntsamma. Mysigt i alla fall. Jag älskar min familj här borta!

Ana rullar rutor för fulla muggar.

Ana - Miss I want candy! - trycker i sig resultaten.

Camilla posar med de vackra, rutiga(?) bakverken.

Ana - piggy and proud of it! Not?

Vårt mästerve... eller nähä. En otroligt skyldig unge istället då.

Beurocratsandbunnies

Så... imorse var det dags för teoriprovet. Jag och Scott åkte i lagom tid för att vara framme vid 9 då de öppnade. Hah. Först och främst var GPS:n sämst och planerade in en massa U-svängar helt i onödan. Konstigt, det brukar vara den som är bra och jag som är sämst på att följa den. Men till slut kom vi i alla fall fram och det roliga var att jag faktiskt hade varit där förut, så hade någon bara sagt att vi skulle till Arsenal Mall så hade jag kunnat hitta dit på egen hand. Men. Men. Vi kom som sagt åtminstone fram välbehållna. Kön hade såklart hunnit bli hundra mil lång, men den gick hyfsat snabbt. Problemet uppstod dock när vi äntligen kom fram och det visade sig att mitt svenska körkort, mitt internationella körkort, mitt pass, mitt visum, mitt stämplade visumformulär, mitt ostämplade visumformulär, mitt papper som säger att jag har flugit in i landet, mitt papper från Au Pair in America som säger att jag är en Au pair på rätt adress, mitt social security number och mitt social security card inte räckte för att identifiera mig. Nejdå. Jag behövde ett bank statement som intygade min adress. Oj då. Jag som inte ens får hem dem på posten! "Damn beurocrats!" som Scott hade varnat mig för. Men snubben vid disken var faktiskt ovanligt trevlig och trots den milslånga kön bakom mig lät han min komma bakom disken i försöket att skriva ut ett bankutdrag från internet. Tyvärr, efter mycket om och men, visade det sig att jag såklart inte kunde mitt bankkontonummer (för vem kan det?) så det var lönlöst. Det var bara att åka hem igen. Suck! Scott som hade tagit ledigt från jobbet och allt...

Dock kände jag att: hur svårt kan det vara att klara av det själv? Så jag skrev ut det jag behövde från datorn och åkte tillbaka dit på egen hand eftersom jag ändå inte skulle börja jobba förrens om 3 timmar. Kön var lite kortare denna gång, men vänterummet hade kanske... 146 personer to go. Kul. Men när jag kom fram var samma kille i receptionen och gav mig en liten vinkning att följa med honom och snäll som han var slapp jag att ens ta en nummerlapp och fick hjälp direkt. Hur coolt var inte det? Själva registreringen, fotograferingen (som by the way var sämst) och ögonundersökningen tog ungefär 10 minuter, men då var 7 av dem på grund av att snubben som hjälpte mig inte kunde få nog av att babbla om hur coolt det var att jag kom från Sverige och att vi ju faktiskt visst borde ha isbjörnar på gatorna.

Testet var i ett oövervakat glasrum vägg i vägg med väntesalen med ungefär 15 automatiska touchscreenmaskiner. Jag hade 25 minuter på mig att svara på 25 fyrasvarsalternativsfrågor som efter varje svar gav mig ett rätt eller fel. 18 av 25 för att få godkänt. Jättesvårt. Jag fick otroligt nog alla rätt på mindre än 10 minuter. Komiskt. Med andra ord var jag allså inne och ute på stället i mindre än 30 minuter och egentligen borde det nog ha tagit minst 3 timmar. Skönt! Bara uppkörningen kvar då... Ja, jag märker själv att jag låter rätt smug. Men jag kan inte låta bli. Det var så larvigt. Amerikanarna som lägger sådan tonvikt på sin jäkla byråkrati och ändå går den att komma undan så lätt. Hi hi. Extatimmarna la jag på lite shoe shopping.

Har jag förresten nämnt att Ana är världens sämsta grönsaksätare? Hon äter i princip ingen grönsak förutom avokado. Därför har jag gjort det till mitt mission att lära henne äta de nyttiga små beterna vilken metod som än må utkrävas. Hittills har jag lyckats att få henne smaka både tomat, gurka och squash. Hur? Jo, man skär ut dem till små stjärnor och doppar dem sedan i olika goda små tillbehör som i rätt mängd utesluter den egentliga smaken. Smart va?! Alla vet väl hur gott det är med:

- Cucumber stars and salt
- Cucumber stars and cottage cheese
- Cucumber stars and vanilla yoghurt
- Cucumber stars and blueberry yoghurt
- Cucumber stars and hummus
- Cucumber stars and ketchup
- Cucumber stars and strawberry jelly
- Cucumber stars and peanut butter

Japp, jordnötssmör är den stora vinnaren. Med rätt mängd slinker alla grönsaker ner! Dock tänkte jag att idag kanske jag kunde få henne att äta morötter utan gojs om man gjorde lite roliga figurer av dem eller... lekte kaniner! Tjena. Det gick väl sådär för jordnötssmör var fortfarande the key to success. Men jag fick i alla fall lite roliga bilder på köpet...

Anas morotshund.

Ett annat mystiskt morotsdjur.


Mmmm... morötter med jordnötssmör! Gott!

Camilla - the morotätande bunny

Ana - the happy bunny.

Fat bunnies.


Really, really cute bunnies.

Dags för en liten nos.

Erkänn att vi är grymt söta?

* * *

NOTIS
Idag är det 30 dagar kvar till juleafton! Wiiiiie...

Pluggapluggaplugga

På lördagen vaknade jag upp med ett leende på läpparna... Nej, skoja bara. Det var visst Julia som gjorde det, inte jag. Jag var den som dog av trötthet med henne ihjälskrattandes bredvid mig. Japp, Julia är den enda människan jag känner som kan få ett helt oprovocerat skrattanfall direkt efter att hon vaknat... men det är också därför jag älskar henne! Åt gröt, nej jag skoja bara (det var visst Julle igen), scrambled eggs till frukost och skulle sedan åka och köpa scrapbook grejer till Puff, men jag kände att jag var tvungen att börja med plugget så att jag kunde ha söndagen off.

Pluggade några timmar fram tills klockan 2 då jag började jobba. La sedan ungen vid 8 och fortsatte pluggandet i... 9½ timme. Vid halv 5 gick jag och la mig (fortfarande inte klar... men när jag slicade upp mitt ena smalben med den grymt vassa papperskniven insåg jag att det nog var dags att sova). Väcktes av ungen 1½ timme senare. So much for sleeping. Jobbade på (med ovanligt mycket energi, konstigt nog) till 3 och satte mig sedan för att plugga igen(...) trots att jag egentligen ville till Lucia-träningen. Men vad gör man inte för konstens skull? Jag är ju trots allt en pluggis. Så satt sedan med andra ord från 15.00 till... 03.00 typ. Sent igen! Skönt. Lagom trött? Ja, kanske. Blev i alla fall klar. Men fick offra säkert världens bästa konsert med Joshua Radin som jag egentligen skulle ha gått på, men icke. Något besviken blev jag... men när jag spenderat 750 dollar för denna jäklans utbildning så vill jag göra bra ifrån mig, okej?

Gick imorse upp vid 7, för att göra mig klar för redovisningen. Den gick grymt bra, trots att jag var tvungen att stå på mina uppslicade spaghettiben hela vägen in till Boston, på ett T som var så segt att jag till och med kom lite försent för allra första gången. Typiskt! Men no worries. Nu är jag bara ledsen över att det är slut. Kommer verkligen sakna alla där. Särskilt min lärare - hon är min idol!

Översiktsritningen som tog hundra år att rita!

Mitt 349802-timmarsprojekt, äntligen klart!

Sheryll, min underbara lärarinna och jag :)

När jag kom hem (20 minuter innan jag började jobba, pga ytterligare ett dumt tåg) tog jag en powernap och vid 19.00 var det dags att börja plugga inför morgondagens körkortsprov! Pluggandet tar aldrig slut? Ska dock inte sitta uppe alltför länge ikväll. Känns som om man kan behöva lite sömn och ja... hur svårt kan det vara liksom när frågorna är i stil med nedanstående? Svårt? Jaha, okej. Inkluderar isåfall svaren för dig som känner dig lite osäker så behöver du inte skämmas när någon av alla mina läsare pratar om hur lätt detta test är:

1. SEAT BELTS ARE NOT EFFECTIVE:
	A . When traveling faster than 40 mph B . At slow speeds C . Seatbelts are always effective

2 . IF YOU HIT A PARKED CAR AND CANNOT FIND THE OWNER, YOU:
	A . Need to do nothing if the damage is only slight B . Must leave a note on or in the car

3 . SHOULD YOU TRY TO KEEP A "SPACE CUSHION" AROUND YOUR VEHICLE WHENEVER POSSIBLE?
	A . Yes, when another driver makes a mistake, you will have time to react B . No, space cushions are unnecessary. They take up valuable space on the freeway C . No, someone may try to crowd in front of you D . Yes, but only on city streets

4 . WHICH OF THE FOLLOWING IS TRUE ABOUT DOUBLE PARKING?
	A . It is illegal under any circumstances B . It is illegal unless you wait in the vehicle C . It is allowed if you are making a delivery

5 . IF YOUR DRIVING PRIVILEGE HAS BEEN REVOKED, YOU MAY:
	A . Drive only in an emergency B . Still drive to and from work or school C . Not drive in this state with any license or permit D . Drive only in the presence of a licensed parent or guardian

6 . SEAT BELTS PROPERLY WORN WILL:
	A . Prevent accidents B . Reduce the risk of injury C . Keep you from moving your body

7 . IF YOU ARE BEING TAILGATED, YOU SHOULD:
	A . Brake quickly B . Signal the tailgater when it is safe to pass you C . Increase your following distance

8 . YOU SHOULD USE YOUR VEHICLE'S HORN WHEN:
	A . Approaching bicyclists B . You are involved in an emergency situation C . Traffic ahead of you is traveling below the speed limit D . All of the above

9 . WHEN A TRAFFIC LIGHT TURNS GREEN, SHOULD YOU GO IMMEDIATELY?
	A . No, because you must first wait five seconds before proceeding B . Yes, or you can be given a ticket for causing gridlock C . Yes, but you must yield to any vehicle or person still in the intersection

10 . WHICH OF THE FOLLOWING IS TRUE REGARDING SAFETY BELTS?
	A . They increase your chances of survival in most types of accidents B . They keep you from being thrown clear to safety, which lowers your chances of surviving accidents C . Most likely you will drown if your seatbelt is on when your car goes into a lake or river

11 . BEFORE GETTING OUT OF YOUR PARKED CAR ON THE TRAFFIC SIDE OF THE STREET, YOU SHOULD:
	A . Check traffic coming from behind before opening your door B . Open your door so the other vehicles will stop and let you out C . Give a hand and arm signal for a left turn

12 . IF YOU ARE DRIVING AND YOU FIND THAT NOTHING SEEMS TO HELP YOU STAY AWAKE, YOU SHOULD:
	A . Turn on your air-conditioner and drink coffee B . Open your windows and turn up the radio C . Pull off the road, park, remove your ignition key, and rest

13 . YOU SEE A CAR APPROACHING FROM THE REAR, BUT WHEN YOU CHECK YOUR MIRROR AGAIN BEFORE CHANGING LANES, YOU NO LONGER SEE IT. YOU SHOULD:
	A . Turn your signal on and change lanes slowly B . Look over your shoulder to be sure the car is not in your blind spot C . Signal, honk your horn, and change lanes slowly

14 . IF AN ONCOMING VEHICLE HAS STARTED TO TURN LEFT IN FRONT OF YOU:
	A . Maintain your speed and take your right-of-way B . Slow or stop your car to prevent an accident C . Honk your horn to warn the other driver and maintain your speed

15 . WHEN ROADS ARE SLIPPERY, YOU SHOULD:
	A . Decrease the distance you look ahead of your vehicle B . Stop and test the traction of your tires while going up hills C . Avoid making fast turns and fast stops

16 . WHEN MAY YOU LEGALLY DRIVE AROUND OR UNDER A RAILROAD CROSSING GATE?
	A . Under no circumstances B . When you can clearly see in both directions C . When the gate does not seem to be working correctly

17 . YOU MAY NOT DOUBLE PARK:
	A . Except while waiting in a car B . Except when making a delivery C . There are no exceptions D . Unless your vehicle displays a parking placard

18 . DRIVING UNDER THE INFLUENCE OF ANY DRUG WHICH MAKES YOU DRIVE UNSAFELY IS:
	A . Permitted if a doctor or nurse administered it B . Permitted if it is a diet pill or cold medicine C . Against the law

19 . WHY SHOULD DRIVERS AND PASSENGERS ADJUST SEAT HEADRESTS IN MOTOR VEHICLES?
	A . It helps people relax, relieving the stress of driving B . It helps people avoid and reduce the severity of neck injuries C . It lets people maintain their hair styles D . Tired people can prop up their heads, helping them stay alert

20 . IF ANOTHER DRIVER "CUTS" IN FRONT OF YOU, IT WOULD BE BETTER IF YOU:
	A . Take your foot off the gas B . Brake suddenly C . Accelerate to avoid being cut off

Toobigtofitinhere?

I torsdags jobbade jag sent. Eller sent och sent. Ungen går ju och lägger sig vid 8, så timmarna till halv 11 var kanske inte så jobbiga. Satt och kollade igen en del Gossip Girl-avsnitt (nej, jag orkade inte göra något vettigt som att titta på en bra serie) och pratade med lille Mange i telefon. Det är alltid lika kul att prata med honom eftersom han har en prepaid mobil (en kontantkortsvariant) som är svindyr. Så även när jag är den som ringer måste han betala miljarders miljoner i minuten. Hö hö. Men han behövde lite sällskap eftersom alla hans (s.k. - hehe) vänner åkt till Miami över Thanksgiving och han själv inte skulle åka till Texas förrens fredagen och självklart, snäll som jag är, ställde jag upp!

Tog en taxi (efter mycket om och men - aka (meaning: also known as för er över 25) fem jäkla taxibolag som förvägrade mig en bil bara för att de var bittra över sina trista jobb som taxibeställningstelefonsvarare) till Brad efter att jag hade slutat vid halv 11. Men det tog som sagt en stund, plus att taxisnubben inte kunde vägen, så var därmed inte hemma hos
honom förres vid halv 12. Bra jobbat, Camilla. Men eftersom vi ändå inte gör så mycket annat än att sitta uppe sent och prata, så gjorde det inte så mycket.

Kom hem igår efter att ha druckit gott kaffe på ett mysigt litet café, ätit jättegod koreansk mat och ännu en gång shoppat loss på Pearl och därmed lagt ner ytterligare x antal dollarsedlar på en massa nödvändiga saker till min redovisning. Kvällen spenderades genom en underbart mysig dejt med min pojkvän Julia. Vi handlade middag i form av teriyakilax och olika sorters osttortellini på Whole Foods och gosade fram en sleep over framför en av världens roligaste filmer The Sweetest Thing (...varning för känsliga tittare).

Pannkakslagningochlitefulafilmer

Igår hade jag skola igen, men den näst sista lektionen ever. Känns sorgligt. Jag lär mig verkligen så himla mycket, min lärare är underbar och de andra personerna i min klass är så trevliga. Att gå upp tidigt och ta the T in till Boston på måndagsmorgonar har liksom blivit en del av min vardag här, så det kommer att bli konstigt när det tar slut. Men men. Dagens lektion blev dock lite misslyckad med tanke på att jag inte hade så mycket att göra. Tanken var nämligen att vi skulle ha workshop för att färdigställa våra ritningar, men jag hade uppenbarligen missuppfattat läxan och ju istället suttit hela helgen för att bli klar med mina. Fast det gjorde inte så mycket med tanke på hur mycket jag i alla fall har kvar att göra för att kunna färdigställa alltihopa till redovisningen nästa måndag. Istället fick jag lite respons på mina elevations och hämtade sedan upp en hel del nya samples till mitt projekt.

Idag lagade jag och Annis svenska pannkisar till lunch. Enligt Ana är de mycket mer populära än de amerikanska fastän de inte har chocolate chips i sig. Varför? Bra fråga. Det kan nog ha något att göra med att de är gigantiska och för att jag låter henne rulla dem och äta dem med händerna. "Oh, it's a tunnel! And you can eat it!"

Resten av dagen spenderade vi med att leka med en stor flyttkartong. Vi slutar aldrig förvåna Janice över hur vi alltid lyckas underhålla oss med allt annat än Anas tusen miljarder leksaker. Jag vet knappt själv hur vi lyckas, men det slutar nästan alltid med att vi istället för att leka med dockor, leksaker och spel knåpar ihop något pyssel med några kritor, papper, tejp och klister alt. en ballong eller boll som kastas runt i några timmar. Denna gång lekte vi som sagt med en stor kartong som vi satt och målade lite på och sedan gömde varandra i och lekte att brevbäraren gav oss paket efter paket med piggys, puppies och Annies i. Jisses, vad ungen är lättroad. Men fantasi är underbart, är det inte?

What are you eating?

Ana babblar och jag visar min bästa sida, jag vet ;)

Mmmm. Pannkaka!

Hej, jag heter Ana och det här är mitt nya hem!

"But I waaanna sleep in the box! Please?"

Minhelgoff

Liten recap av min lediga helg:

På fredagkvällen träffade Brad igen. Jättetrevligt. Jag känner mig nämligen så otroligt intelligent (för en gångs skull) i våra djupa samtal om whatnot. Blev bjuden på sushi och annat gott till lunch. Det spöregnade så han erbjöd sig att köpa ett paraply åt mig på vägen dit, trots att det inte tog mer än 5 minuter att gå. Men snabbköpet hade inga, så istället bad han uppackningskillen att skära av en kartongskiva som jag kunde få hålla över huvudet - allt detta trots att jag insisterat på att jag verkligen inte brydde mig om jag blev blöt eller inte. Men är man en gentleman så är man, det ni svennepojkar!

På lördagen skulle jag egentligen ha gått på Harvard footballmatchen mot Philly, som jag redan hade betalat för, men det monsunregnade, så jag struntade i de isåfall tre, genomblöta timmarna och passade på att plugga istället. Ska nämligen ha gjort klart hela min floor plan och mina två elevations till på måndag, så mycket jobb att utföra. Satt uppe rätt länge. Så mycket för min lördag off. But there's always tomorrow.

Söndagen var jag duktig och tränade på morgonen, pluggade vidare, hämtade upp Julle, Alina och Tess och åkte till Lexington för min första officiella luciaträning. Hur kul som helst! Minst 20 svenska tjejer och en jättegullig svensk sångpedagog med världens mest svenska hem (och då menar jag i världen, inte bara i USA). Känns så mysigt att få vara med i ett luciatåg igen eftersom jag ju har varit med i stort sett varenda år sedan dagis! Åkte därefter hem igen och pluggade klart (ja, jag var inte klar än! Men hallå, det tar tusen år med all jäklans drafting.) Utmattad i både kropp och knopp (Åh, hur kul är inte de sidorna i KP? "Hej, jag är en kille på 15 år och ibland händer det något konstigt i mig när jag ser vackra tjejer på teve..." Haha!) hämtade jag upp Alina, Tess och Julia igen, gled vidare till Babson, hämtade upp Mange och Matte (visst är min bil stor!?!) och gick sedan på bio och såg Jim Carrey i A Christmas Carol i 3D. Hur cool och verklig som helst, men rätt konstig... Sevärd? Nja. Kanske. Jag hade velat ha den lite juligare (och oläskigare) än vad den var.

Skönt med en ledig helg, men lite trist att pluggandet tog så mycket tid. Annars hade man kunnat göra något ännu kuligare! Som vad? Ja ni.. nåt :)