Förstaluciaträningen

Idag började jag jobba vid 7. Skönt med sovmorgon... Eftersom det är Veterans day (då alla är lediga för att hedra krigsveteranerna, ja jag är i Amerika) idag så skulle Ana inte gå i skolan. Därför tog vi en skön morgon och myste uppe i min säng några timmar. Sedan fick hon för sig att hon ville prata med min graendfauder och eftersom jag ändå har tänkt att ringa honom i flera veckor nu så slog vi en pling. Han är alltid lika söt när han helt paff svarar: "Va?! Är det verkligen du? Nämen! Hur har du det där borta i Amerikat?". Farfis. Världens bästa. Ana fick prata med honom och när han försökte prata engelska med henne stirrar hon förvirrat på mig och säger: "He's talking in another language".

Efter frukosten åkte jag och Annis till Dullram farm och gick på en liten "den röda hönan"-verkstad där vi fick baka bröd tillsammans med egenmalet mjöl, klappa och känna på världens tamaste höna och tupp (inte för att jag någonsin träffat världens näst tamaste, men dessa verkade verkligen extremt tama så jag har svårt att se några tamare och fortfarande levande höns farmför mig. Eller kanske var de bara lama? Eller döda? Hmm..) samt medverka i själva berättelsen genom att ropa "not I" på ank-, katt- och hundspråk. Fantastiskt kul! Särskilt när Ana mitt i allt fick för sig att hon behövde gå på toa, trots att jag hade frågat henne om behovet minst hundra gånger innan. Såklart. Men det roliga var att vi var tvugna att ta oss ut i kylan och skynda de 250 metrarna till närmsta restroom för att det sedan ska visa sig att hon ju inte alls var kissnödig. Skitunge. Eller smart? Hon slapp ju trots allt 5 minuter av den jätteroooliga hönskådningen.

Sedan passade vi på att ta en snabbrunda i växthuset, ta en titt på mama piggy och hennes 13 piglets samt bli bästa vänner med en get som Ana så logiskt döpte till "goat" (efter att hon först hade sagt Fidi, ångrat sig till Lamb, insett att djuret inte var ett lamm så tillbaka till Fidi och sedan Llama). Jag fick slita henne ifrån sin nya getvän som stod med huvudet utstucket mellan plankorna och ville bli pussad, klappad och viskad i örat. Borträknat från min älskade kusin Viktor har jag aldrig förr sett någon uppskatta ett laggådsdjur så mycket.

När jag slutade vid 4 tänkte jag ta mig i kragen och blogga lite eftersom jag fortfarande ligger sisådär 2 veckor efter, men så loggade pappa in på skype och jag kände att jag behövde prata lite med den bästaste pappan så det gick lite sämst. Hann inte så mycket innan jag åkte till Malin för att träna Luciasånger med Julia, Matilda och kanske sju andra svennetjejer jag inte har träffat förut. Vi ska vara med i ett luciatåg med svenneungar och hela köret! Hur mysigt som helst! Längtar till jul! Bara: 43 (eller 42 svenska) dagar kvar...

Ana, Fidi, Midi, Kidi. Eller nåt :)

Geten eter Enes fet.