Detärsköntattvaraledignärmanjobbar

Idag åkte min värdfamilj iväg till Wisconsin. Idag åkte Monica och jag inte iväg till Wisconsin. Vilket betyder... att vi är lediga i fyra dagar, har huset för oss själva och får göra vad vi viiiill! Hö hö. Nä, men seriöst. Jätteskönt! Vi har slappat, kollat på film, åkt till en ny affär (Stop 'n' shop) och köpt massa god mat som vi ska laga ikväll, shoppat lite(!) och hmm... bara varit. Det har varit rätt skönt.

Nu är jag dock jättehungrig. Vi åt lite sushi (nej, inte min katt Sushi utan riktig sushi - jättegott!) tidigare idag men man blir hungrig av att shoppa. Så det börjar bli dags att laga färsk laxfilé, potatismos, majskolvar och en stor grön sallad. Jag vet! Vi är jättenyttiga! Känns skönt att inte behöva äta en massa junk food hela tiden. Familjen är verkligen hälsosamma och köper bara organisk mat hela tiden. Hur som helst. Nu har jag verkligen inte tid att sitta här längre. Min mage kurrar.

Jag, ett badrumsgolv och min flaska med vatten.

* * *

NOTIS
Mat är det bästa som finns!

Alltblirfelmenkuländå

Idag hade jag en rätt lugn dag... Jag vaknade sisådär vid 8-tiden, snoozade till 9, gick upp och åt lite frukost (havregrynsgröt med vaniljyoghurt och färska hallon), läste i Boston Common någon töntig reporters artikel om hur han hade stalkat en B-kändisbrud en hel kväll och sedan satte jag mig framför datorn för att mejla lite. Klockan 1 skulle jag sedan möta Julia för en shoppingtur till Marshall's innan jag började jobba vid 3.

Yeah right. Jag skulle hämta upp henne vid the T klockan 1, men när jag kom dit såg jag ingen Julia. 25 minuter senare såg jag fortfarande ingen Julia, så jag tänkte att jag kanske missat henne och åkte hem igen, men ingen Julia där heller. Nähä. Vad gör man? Det är helt galet hur beroende man faktiskt är av sin mobiltelefon. Tro mig, det är svårt att inse innan man faktiskt inte har någon. Så ja.. Jag åkte i alla fall tillbaka i förhoppningen om att hon kanske ploppat fram ur tomma intet och hade tur, för det hade hon! 45 minuter senare är vi på väg mot Marshall's och båda är vi lite förgrymmade på lokaltrafiken - var man än är i världen lyckas man alltid ut för förseningar.

Efter en snabbtur på Marshall's där vi stötte på kanske världens största skor, lunchade vi på mysigaste stället - Panera Bread. Mozarella och tomat-panini. Mums. Sedan var det dags att börja jobba. Och fy. Min unge har verkligen fått för sig att det är otroligt kul att göra tvärtom. VAD jag än sa idag så skulle hon göra motsatsen. Ingenting jag gjorde kunde få henne att lyssa. Fruktansvärt frustrerande. Så ja. Jag var rätt utmattad trots att jag bara jobbade 3 timmar... men tro mig - de kändes som 30.

Vid 6 åkte jag iväg till en av alla små, söta parker här i Newton och hängde med Julia, hennes hostfamilj, deras tidigare (gamla låter fel för hon är bara 24) barnvakt och hennes kille. Jättetrevligt med ett band som spelade i bakgrunden och massa andra familjer som picknickade. Julias hostbarn är verkligen jättesöta! Sedan blev det läggdags för de små och att-göra-annat-dags för de stora. Jag måste ju passa på att umgås med min underbara Julia innan hon imorgon åker iväg i en hel MÅNAD... Vi tog en promenad, gled vidare med bilen för att hitta nåt att göra och insåg att Macy's fortfarande hade öppet. Hängde där en stund (typ helt ensamma en onsdagskväll kl halv 10) och sedan tog vi en vanilla latte på Starbucks. Gulligaste krullkillen som servade oss. Han var rolig :) Fast vi var roligare - som vanligt. Stackars alla människor runt omkring oss som måste lyssna till vårt svenska, obegripliga kackel. Jag bara väntar på dagen då någon kommer fram till oss och på svenska ber oss att hålla käft. Haha. Jisses. Julia - jag kommer sakna dig. Du får inte åka =(

Nu ska jag sova. Godnatt!

Jag och kanske världens största sko.

Jag och kanske världens näst största skor.

Julia äter kanske världens största och bästa panini.

Jag glädjeskuttar inne på ett tomt Macy's.

Jag stördar mig ytterligare.

Julia flyr fältet..

Iskaffeochmorotstårtaärgott

Lämnade ungen på camp idag igen. Helt crazy vad amerikanarna lägger ner pengar för att hålla sina ungar upptagna med aktiviteter!

Därefter hängde jag lite vid skype. Sedan kom Julia hem från sin semester så jag åkte förbi henne för att hjälpa henne att utforska sitt område. Eftersom hon inte har samma tillgång till bil som jag har, så är det lite svårt för henne att veta var saker ligger, så vi gick en promenad runt i Chestnut Hill. Sedan köpte vi iskaffe (wow, jag vet. Jag blev också förvånad att jag inte är så inkompetent att jag gör samma misstag två gånger i rad) på Starbucks och gick hem igen eftersom jag skulle hämta upp lillan vid 2.

Julias gata. Så himla fint med alla träd!
Jag, min väska och en iced Starbucks latte.
En lycklig Julia i ett jättefint linne!
En lycklig Camilla i en tröja hon köpte på Marshalls igår.

Senare på kvällen firade vi Monica på hennes 27-årsdag. Min hostdad gjorde lamm, blooodigt och gott. Sa de i alla fall, jag åt min gamla kyckling som vanligt. Men vadå? Det är gott! Sedan åt vi jättegod morotstårta. Usch, det låter äckligt. Men tro mig - supergott!

Monica är glad över att hon fick sin favorittårta. Lilla ungen fick låna min kamera och ville ta kort.
Sedan skulle vi posa framför teven.
Och sedan i soffan. Hon är minst lika bra bakom som framför kameran. Lovar.

35graderochjagdrickerkaffe

Min första heldag med ungen. Började jobba halv 8 och var orolig att jag inte skulle vakna upp i tid. Jag är verkligen sämst på att gå upp. Eller snarare att vakna. Fråga vem du vill, jag sover som en stock! Eller kanske inte vem du vill, hoppas jag. Vore lite obehagligt om exakt ALLA visste detta. Ja ja, hur som helst. Konstigt nog var jag pigg som en nötlärka (kanske fulaste uttrycket?) redan klockan 7, gick upp och väckte lillan som också var vaken, gjorde sedan i ordning henne för summer camp och släppte av henne där vid 9.

Bestämde mig sedan för att ta en promenad i området. Klev utanför dörren och 5 minuter senare ångrade jag mig verkligen att jag tagit på mig jeans. HERREGUD vilket väder! 35 grader i skuggan, jag skojar inte! Fortsatte i alla fall gå. Blev sugen på kaffe så jag gick in på Dunkin' Donuts och köpte en kaffe. Insåg dock att jag såklart borde ha bett om en iskaffe så snart jag kom utanför dörren... Okej, jag vet, jag är inkompetent. Men i alla fall, med aningen skollad tunga fortsatte jag och hittade en mysig liten fläck i en skogsdunge där jag satte mig ner för att läsa klart boken jag hade med mig på semstern. Därefter insåg jag att jag gått så långt att jag kommit fram till CVS (vilken är världens bästa affär för den som är ute efter alla sorters hygienartiklar, hudvårdsprodukter och smink men även mat, mediciner, godis, m.m.) och även Marshall's som härmed är min favoritaffär. Tusentals kläder, skor och väskor! Bra märken men superbilligt! Shoppade därför en hel del eftersom jag tagit med mig så lite kläder hit... ni vet? Köpte även sura Skittles på CVS. Världens godaste godisar! Fråga Julia, hon vet!

När jag sedan kom hem igen stötte jag på min hostmum som frågade om jag hade gjort något trevligt och när jag berättade att jag tagit en promenad till affärerna stirrade hon oförstående på mig och sa: "You went there by foot?! It's like a ten minute walk! Why didn't you just take the car?" Ja, ni kan ju tänka er. Man är galen om man använder sina ben till annat än att trycka på gasen och bromsen här borta. Dumma mig, när ska jag lära mig?

Marshalls och CVS i Needham, nära mig.
Marshalls, Skittles och jag.

Vägen hem kändes dock rätt lång i den stekande hettan.

Heading to "the froggy pool"!
Boston Sports Club har x antal utomhuspooler varav barnpoolen med en jättelik grodfontän i mitten är ungens favorit. Så vi åkte dit för att bada lite innan det var dags för hennes simlektion. Det är verkligen skönt att ligga och sola vid poolen när vädret är såhär fint! Underbart!

Skypahelanattenskypaheladan

Rätt lugn helg. Jag var fortfarande ledig och softade mest. Tog kontakt med omvärlden igen och hade mitt första Skype-samtal. Eller snarare: Skype-dag. Hade lovat att prata med så många att hela lördagen gick åt. Började med att prata med Jonas kl i ungefär 2 timmar, sen mami 1½ timmar, sen papi i 1½ timmar, sen shukri (även kallad Jessica) i 2 timmar. Sedan tog jag en promenad och en snabbistur till shoppingmallet här i närheten och sedan pratade jag på i princip hela eftermiddagen. Fram tills att klockan blev för mycket för alla gamla Sverigebor. Då pratade jag med Johnny (som hänger i Miami) istället. I princip hela natten.

Sedan, söndag morgon, vaknade jag vid 8 och skypade resten av den dagen med. Men det känns bra att äntligen få prata på i lugn och ro. Har ju ringt flertalet gånger frå mitt telefonkort, men det är så dyrt så man stressar upp sig för att man vet att minuterna kan ta slut när som helst. Dessutom är det ju ett stort plus att få se den man pratar med. Jag älskar skype! Blev dock lite besviken att jag inte fick prata med Mulle.. hon var upptagen med något annat säkert, men jag saknar henne!

NOTIS
Fint väder i helgen... och juste: Jag har en snubbe som joggar förbi mitt fönster varje dag och förskönar utsikten ytterligare. What can I say? It keeps me busy :)

Semesterinewjersey

UNDER CONSTRUCTION TOO...
Titta gärna tillbaka. Den här veckan var grym!

Skön regplåt på väg ner till NJ.

Vår gata på Long Beach Island.

Vårt beach house.

Köket.

Stackars lilla bilen...

På väg ner till den 3 mil långa stranden.

Stranden. Vit sand. Underbart.Skönt att ligga och sola.
Monica var för feg för att bada.
Jag med först. Men sen hoppade jag i. Lovar!En hundra år gammal fyr.
Monica och jag, 217 trappsteg senare.

Otrolig utsikt över i princip hela ön.

Små myror, oj förlåt - människor.

Jag, en fyr och höjdskräck för den som är höjdrädd.

Jag och Monica på väg ner igen.

Jag på merry go round.

Ett äkta amerikanskt tivoli med olika stalls.

Scrambler, den gick jättesnabbt! Ungen tyckte dock att den var kul trots att hennes huvud flög från sida till sida som en kosvans.

För de små...

Jag, Monica och lillan höll oss roade ett tag.

Rätt cool trollkonstvisning med jultema i juli.

Ser ut att gå rätt fort.

Vi stannade ett ganska bra tag.

Jag och Monica på shoppingtur i Bay Village.

Roliga små krabbor med målade skal i en affär.

Monica i regnet (vår enda regniga dag).

Jag i regnet. Men nöjd ändå!

Förstaveckaninewton

UNDER CONSTRUCTION....
En hel del att skriva så titta gärna tillbaka hit.

Äntligenfårjagträffafamiljen

Idag var sista dagen av orienteringen. Visst, det var sorgligt. Jag har ju lärt känna så många nya personer och de flesta kommer jag förmodligen aldrig att träffa igen. Men istället för att fälla tårar körde vi på ett "see you later", som amerikanarna alltid gör :) Dock var det trist att säga hejdå till Julia och Linn. Julia ska ju till San Fransisco och Linn till Washington DC, så det lär ju dröja innan jag träffar dem igen. Men det är självklart kul att ha kontakter på andra platser så att man har anledning att resa runt lite!

Runt 3-tiden bar det av i bussarna på väg mot tåget. Både spännande och aningen nervörst med tanke på att vi snart skulle få träffa våra familjer för första gången! Efter aningens strul med förseningar, felangivna spår, förvirrade au pairer, x antal otympliga resväskor, 3½ timmars tågfärd, en surtant i sätet framför ultraextremtsuperpratglada mig och Julia, en slemmig sallad, fnissiga snubbar snett bakåt, en honung- och kolamarinerad kycklinglever á la Kina, en rätt äcklig tågtoa och en pratglad konduktör (mer eller mindre) var vi äntligen framme! Jag möttes upp av min hostdad och vår community counselor och hann även träffa Julias familj (världens gulligaste ungar). Jag är så himla glad att jag och Julia bor så nära varandra!!!

Väl hemma togs jag emot av en lycklig unge och en jääättestor kram :) Även min hostmum var såklart glad att se mig och kastade sig över mig. Härligt att känna sig så välkommen! Monica, deras nuvarande au pair från Rumänien kom hem strax därefter med en jättelik pizza. Äntligen riktig amerikansk mat, tänkte jag som bara käkat sallad och bagels sen jag kom. Höhö. Blev även bjuden på ett glas vin som jag så ödmjukt tackade nej till. Herregud. Jag är ju minderårig! Eller ja, egentligen inte. Men ändå :) Någon måtta får det vara.

DÖD av den långa resan (bokstavligt talat 6026 km) och alla förväntningar, förhoppningar och förskrändligheter (vad är det? vet inte, tog det bara för att det började på för..) gick jag upp på rummet och kröp ner i min queen size säng och slumrade vackert in. Eller nåt. Snarare däckade, men ändå.

Julia, Linn och Camilla avskedssmajlar.

Jag, kinesjulias kineskompis och kinesjulia (min roomie)

Julia och Camilla demonsterar "posen"... hihi

Sydafrikanska Martelie och jag.

Söta tyskor (3 av 110).. eller 4?

Sista måltiden.

Hejdå Julia! Bara 7 timmars flyg till västkusten. Ha så kul :)

Samla ihop väskorna nu, se så!

I väntan på bussen..

Julia älskar kinesisk kycklinglever marinerad i honungskola!

* * *

NOTIS

Jag älskar inte kinesisk kycklinglever marinerad i honungskola...