Vadfasikenskamanvarapåhalloween?

Idag var det dags för Ana's simlektion igen. Så efter att vi hämtat henne från skolan fick vi den briljanta idén att visa Jessica the pumpkin patch för att fördriva timmen innan det var dags att ta sig vatten över huvudet (hö hö hö). Vi gled runt som riktiga pumpaprövarproffs och klämde och kände och klappade pumpor i exantalminuter innan Ana beslutade sig för en ful (jättefin!) liten tvillingpumpa och jag och Shukri det vackeraste exemplaret vi någonsin skådat. Varför? Ingen särskild anledning annat än: Just bara för att... vi kan! Hah!

I simhallen, där vi borde hållit ögonen på supersimmarn Ana, kunde vi inte låta bli att kika upp mot de stora fönstren från gymmet där två killar gjorde avsevärt för många repetitioner av grejer de egentligen inte pallade. Lite kul sådär. Hur "män" tycker att de impar på brudar genom att spänna musklerna (även de som inte knappt existerar) och känna sig allmänt manliga (svettiga). Men det var ett kuligt tidsfördriv.

På vägen hem åkte vi förbi en Halloween-affär för att kolla läget. Det är ju nämligen Halloween på lördag och vi har bestämt oss för att vi såklart måste klä ut oss, parta och fira på riktigt! Men. Vad. Ska. Man. Vara? Såklart har man... ett alternativ som tjej. Något otroligt lättklätt. Vad det än är; en fé, en pirat, en vampyr, en städerska, en godis, en seriefigur, junfru maria, så ska det såklart vara kortkort och ururringat. Kul. Man kanske bara vill vara intesuperslampig? Jag testade faktiskt en nunnedräkt som jag tyckte satt rätt bra. Hade varit lite kul att vara en gravid sådan eller något. I alla fall för mig själv och för er i Sverige som förstår det interna i det. Men nja. Jessica köpte sig dock en sjukt het brandmansutstyrsel och jag var snäll och köpte Ana en aMAZEing bok (höh) med en massa labyrinter som hon älskar och har lekt med hela dagen. Men hittade tyvärr ingen kostym. Jag får helt enkelt leta vidare...

I färd med att hitta den perfekta pumpan.

Ana hittade en vårtig, röd pumpakompis. Ser ni vem som är vem?

Jag, uggisar och miljoners minipumpor.

* * *

CITAT

Ana och jag står och tittar på en jättefin tavla med kort på henne när hon var en bebis. Detta är en superspontan förklaring jag får:

- So I was not two in these pictures, I was one 'cause I was a baby. And when I was a baby I was born. But not here. But in Guatemala. And daddy and mama flewed there in an airplane to get me. They bringed me back here to this house. So now I sleep here with mama and daddy. I live with them. I love them!

Jag älskar att hon vet om att hon är adopterad. För även om hon kanske inte ändå inser själva innebörden så är hon ändå medveten.