Eftersom Joyce, min counselor, lever (eller juste inte lives utan bor. Hey, jag lider bara lite av Victoria Silvstedt-syndromet i jämförelse med fotnoten: juliaingemarsson.blogg.se, hihi) ungefär 7 hus ifrån mig så tog jag en liten promenix dit. Vi var bara en dryg fjärdedel av alla tjejer i området där, men det var ju trots allt klockan 10 en söndagsmorgon. Åh! Så tidigt! Själv vaknade jag ju bara lite tidigare än så... Hur som helst så var det ett rätt trist möte om svininfluensa och diverse blaj, men vi fick bagels och frukt. Så det var trevligt.
Sedan var jag jättepeppad på att få leka med Julia och Matilda, men kom på att jag ju faktiskt går i skolan igen och att man då ibland även har läxor. Jajamensan. En riktigt stor läxa hade jag! En gigantisk till och med! Vilket jag insåg efter att den supposedly-two-hour-long-homework tog lite mer än 8 timmar (och jag var till och med snabb)! Eller kanske inte. Snarare extremt jätteöverdrivetnoggrann som jag alltid lyckas vara fastän det inte ens behövs och ja.. Jag blev i alla fall klar med min första planritning och jag kände mig grymt nöjd. Tyvärr råkade klockan vara 8 på kvällen och hela min lediga dag hade gått upp i rök och Julia och Matilda trodde att jag hade dissat dem, så lilla Jess kom till min undsättning. Vi åkte till FedEx Kinkos där vi kopierade mitt A2-draft och drog sedan vidare till Panera Bread för att dricka gott kaffe och få i Jessie lite mat. Mysigt - fick höra om hennes fantastiskt bizarra helg och efter 20 minuter även chansen att klaga på att de visst hade glömt bort att servera Jessica hela hennes beställning.
Och nu... är jag tröttttt och vill sova. Godnatt.
* * *
CITAT
Airplane-leken går ut på att jag ligger på rygg på golvet och Ana klättrar upp på mina ben och "balans-flyger" i ungefär 3 sekunder innan hon ramlar av och vill göra om samma procedur ungefär 584 gånger. Denna gång hade vi en intressant konversation:
- Craka riki lika plaka maka schtucko maschto.
- Oh, are you talking swedish, Ana?
- Yeah.
- I see. 'Cause you're flying to Sweden?
- Yep!
- Wow, that's far. Have you put some gas in the plane then?
- No...
Tystnad. Hon spänner ögonen i mig och...
*LJUDEFFEKT*
- Ha ha ha! Now I have!
- EW, Ana! That's so not okay!
Vi ligger och myser i min säng när Ana plötsligt blir helt allvarlig och frågar:
- Camilla, are you a grown-up?
- Yeah, you know I am!
- But... your butt is so small!
Ha ha ha. Va? Ett: Hur kom hon att tänka på en sån grej när hon inte ens såg min rumpa eftersom jag låg under täcket? Två: Vilken unge förknippar ens rumstorlek med om man är vuxen eller inte? Och tre: Har någon någonsin antytt att jag har en LITEN rumpa? Jag dog av skratt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar