Hanithecricket

Helgen var... intressant. Jag jobbade nämligen lördagmorgon och hade lovat att ta med Ana till ett av hennes mest-favoritigaste-ställen-i-hela-universum d v s Dunkin Donuts för att äta frukost. Jag beställde en kaffe och en bagel och Ana fick sin högsta önskefrukost uppfylld med chocolate milk, bagel med cream cheese och en höstdoughnut täckt med orange frosting och färgade strössel till efterrätt. Därefter (proppmätta) gick vi en promenad till en liten park som Ana kallar för Jonas Park där vi lekte rädda-törnrosa-leken och nej-jaga-mig-inte-runt-halva-parken-med-en-grävskopa-Ana-!-leken i några timmar. När jag sedan slutade, runt 12, åkter jag till Babson och hämtade upp Mange och Erik för en Mattias-fyller-år-shoppingtur till mallet. Mycket trevligt. Vi åt lite mycket jättestora burritos och sedan lämnade jag hem dem för att direkt åka tillbaka och gå på bio med Jessica och Jessicas kompis Sara som också är au pair, men i Vermont. Stackarn hade kört ner kvällen innan och resan som skulle ta ungefär 3 timmar, tog typ 7 eftersom att vädret var sämst och skyltarna ännu sämre. Hur som helst kollade vi på FAME (efter ett kortfattat drama vid namn "Jessicas-plånbok-är-borta-vi-åker-tillbaka-till-restaurangen-där-de-flörtat-med-pizzabagaren-bakom-baren-och-kollar-om-någon-har-hittat-den-och-vilken-tur-det-hade-dom-piuuuhh") och den var rätt så bra. Inte världens bästa handling kanske men roligt att se så grymt talangfyllda människor. Fick dock lite ångest över att man själv inte är sådär bra på någonting. Skulle vara hur kul som helst!

På söndagen skaffade sig Ana en ny vän. Vi var i parken och lekte när hon hittade en jättesyrsa i gräset. Stackaren var typ bakis eller något efter lördagsnatten för den kunde knappt röra sig. Så Ana gick glatt runt med den i händerna, viskade i dens öra hur mycket hon älskade den, hur bra vänner de var samtidigt som hon tryckte upp den i ansiktena på alla andra ungar som försökte leka ostört i parken. Självklart skulle hon ta med nydöpta "Hani" [Häänie] hem och stoppa den i en burk. Jag försökte förgäves med att självklart ville Hani stanna hemma hos sin familj i parken, men nej nej. Dock lyckades jag övertala henne (efter att Janice upptäckt att den levde och utstött världens gällaste skrik) att Hani säkert skulle trivas bättre i lekstugan, så vi stängde in henne där (med löftet om att hälsa på henne nästa dag) när jag kände att jag inte pallade mer av allt "Hani is the best friend ever", "I looove Hani", "Hani wants me", bla bla. Men sorgligt nog visade det sig att vänskapen blev kort då vi nästa dag hittade henne stendöd på samma plats vi hade lämnat henne... Trodde jag, ja. Stackars Hani fick nämligen inte ens ro i den eviga vilan utan Ana skulle såklart bära runt på henne då med... Men bara tills hon råkade lägga ifrån sig henne och sen squisha ut grönt slem ur henne med foten. Uäck!

Sa ju att den var intressant!

Jag och Ana på väg till Jonas Park.
Hösten är här.

Kolla! En cricket!

Visst syns det i ögonen att hon lider, stackarn?

Ana och Hani - BFF!

Ana, Jag, Sophia och Plum spelar poker.