Camilla goes Blog: Imaxochbeerpong

Igår hann jag med en väldans massa grejer. Eftersom jag på senaste tiden har haft mina tankar inne på IMAX:erier så kom jag på idén att ta med Ana på ett sådant äventyr. Det är nämligen alltid lika uppskattat, både av henne och mig, att verkligen göra något istället för att bara sitta hemma då tiden ju faktiskt går snabbare när man har roligt (som till exempel att åka till skumma synagogor och nästan bliva uppätna av barnaätare). Så vi styrde kosan in mot Bostons Aquarium för att glo på en IMAX-undervattensfilm. Efter att ha gratistittat på sälarna utanför akvariet och vinkat till Tess uppe i himlen, gjorde vi oss redo för en grym bioupplevelse. Helt underbar var lilla Ana i sina för stora 3D-brillor, famnen full av mini chocolate chip cookies och stora kringelpretzels. Dock var det lite för läskigt för henne då de stora fiskarna väldigt oväntat attackerade och åt upp minifiskarna, så hon gav upp brillorna ungefär i halvtid. Men vadå, det är väl kul att titta på en 3D-film utan? Allt blir ju suddigt och dubbelt. Alltså: dubbelt så kul! Wei.

När vi kom hem diskuterade jag och Janice lite om Anas födelsedagskalas för morgondagen. Ana har själv fått önska och därför ska det hållas på "Elephant restaurant - the best place on earth", enligt Ana. D v s; Rainforest Café i Burlington Mall. Men eftersom det är en restaurang och inte ett vanligt lekställe (där kalas oftast hålls för att underhålla barnen med aktiviteter) föreslog jag att ansiktsmålning kanske kunde vara en idé. Janice lös genast upp och jag erbjöd mig därför att åka ut och leta rätt på lite ansiktsfärg. En och en halv timme, 5 mil och 4 affärer senare hittade jag ett riktigt bra face paint set och skyndade mig hem för att göra mig i ordning inför kvällen.

Helgen innan hade Alina och Tess varit på en hemmafest nere i Stoughton och träffat en massa roliga människor. Så eftersom jag och Julia inte hade något särskilt planerat för kvällen tänkte vi att det kunde vara kul att hänga med på kvällens fest på samma ställe. Jag körde (såklart) och sjöng tillsammans med Julia samtidigt som Sandra och Alina satt och försökte komma ihåg vägen. Det gick ju bra.. Men det är väl bara att inse en gång för alla att jag är en walking, talking GPS och de andra: not so much. Ja absolut, jag är själv lika förvånad själv med tanke på mitt track record som kompasspekare.

När vi dock äntligen hittat fram hade vi en grym kväll! Vi träffade både amerikanare, nya au pairer samt en hel del au pair killar, spelade beer pong (jag och min partner Au pair-Jan från Tjeckien var grymma), dansade och drack vatten (i alla fall jag). Sjukt skön kväll!