Börjanpådetnyaåret

Jaha, början på det nya året har varit.. en början. På det nya året. Alltså. Ja. För det är ju det det har varit såklart. (Måste bara lägga att när jag skriver just detta stycke så sitter jag på flyget hem från Aruba med Duffy i öronen och en vänlig kvinna bredvid mig som erbjöd sig att öppna min svåröppnade vattenflaska och blev dygnsur pga undertrycket här uppe, 10 000 meter upp i luften. Det är kul för här sitter jag och skriver en massa goja men ingen har någon aning (so far I know) vad jag skriver. Höhö. Det är kul att vara utomjording ibland). I. Alla. Fall. De första dagarna hände väl egentligen ingenting särskilt. Jag jobbade på, umgicks med mitt lilla gäng (Alina, Tess och Julia) som vanligt och klippte snedlugg hos frissan. Finally a small change of appearance (- 5 kg..).

Idag, den 5:e (För hundrafjärdiotusendesjuttioåttonde gången, Camilla - den 5:e!) kom Julias mama och bror över och hälsade på. Mycket, mycket trevligt! Jag har ju trots allt inte träffat dem på över ett halvår (vi sågs som hastigast på flygplatsen innan avfärden till USA). Jättemysigt att de kom, för jag vet ju hur mycket Julia har längtat efter att få dem på besök. Tisdagen då de kommit mötte jag dem i Natick för det veckliga (varje tisdag..) mötet på Starbucks för ett antal svenska au pairer som jag har vetat om i över 4 månader, men aldrig pallrat min bakdel till. Det känns liksom så… jag vet inte. Obetydligt, eftersom jag ändå bara hänger med samma brudar. Så att åka ända dit för att prata slem har känts oattraherande. Men jag måste säga att jag blev glatt överraskad. Barnes and Noble's som är bokaffären ihopklistrad med SB är ett grymt hängställe. Man får nämligen ta med sig fika dit in och läsa for free! Så vi satt, kanske 20 svennebrudar och en liten pojk (Julias lillebror) i skvallerblaskehörnet, drack chai och hade myspys.

Dessutom var det Matildas sista kväll i Boston (hon har rematchat och flyttar nämligen till DC imorgon) så det var härligt att hänga lite med henne. Vi har en skum relation, hon och jag. Vi har i stort sett varit här lika länge, med alla världens möjligheter att leka, men av någon anledning har det inte hänt särskilt ofta. Vi har varit sämst på att ringa eller sms:a och när vi väl gör det tar det år och dagar för oss att besvara ett samtal eller mess. Men men. Förhoppningsvis blir det som det ofta blir, man hörs oftare och oftare ju större avståndet mellan ens positioner på världskartan blir. Hon är en grymt mysig tjej, så jag hoppas att jag kan komma och hälsa på henne snart, om inte annat.

Mitt snötäckta hus!


Svennehörnan.

Me och Mattan.

The crew.