Nästanlikabrasomtomtits

Idag ville jag göra något roligt med ungen och efter att ha funderat lite kommer jag på att Julia någon gång nämnt att the Children's museum i Boston tydligen ska vara jätteroligt. Så jag hämtar upp henne efter skolan och påbörjar färden. Ungefär 45 minuter senare (som egentligen borde ha tagit 20 om GPS:n hade visat mig rätt "children's museum" istället för fel "childrens museum"...) och en lång utläggning om varför blå candy clay är gott och bra, kommer vi fram. Ungen har såklart somnat i bilen (osäker på om det berodde på alltför lång resa eller sockerkoma efter den ätbara leran) och jag måste till och med bära in henne för att få fart på henne igen.

Men väl inne blir hon dock unstoppable. Hon bokstavligen hoppar på stället av lycka och jag förstår genast anledningen till att det heter the Children's museum. Ungar blir som galna där inne av allt spännande som händer runt omkring dem. Eller ja, jag själv var i och för sig också helt uppspelt. Varför? Det kändes som hemma! Tom Tits! Bubblor, bollar, lampor, lysen, ljud, färger, experiment, allt! Jag vet, jag är ett litet barn. Men vadå. Hur kul som helst ju! Saknar mitt gamla jobb, men det kändes kul att få en liten flashback. Grymt bra ställe, men inget slår TT.

Kvällen, efter en låååång dag, spenderar jag tillsammans med Tess och Alina som kommer hem till mig och myser när jag passar en sovandes Ana. Jättetrevligt. Satt och spelade piano när de kom och då lät det ungefär såhär:

Alina: Snälla Camilla, spela lite för mig. Jag älskar folk som kan spela piano.
Camilla: Nje, jag vet inte. Jag spelar egentligen inte för människor.
Alina: Men vi är inte människor, vi är j....
Camilla: ...judar?
Alina: Haha, nej! Djur!

Lamt för er kanske. Men det är svårt att beskriva internskämt. Alinas host familj är i alla fall judar och av någon konstig anledning lyckas jag alltid missuppfatta det hon säger till att det har något med judar att göra. Typ. Förut hade de ätit "utegrillat" och i mitt huvud lät det "judegrillat". Men vad kan jag säga. Jag är konstig..

Förutom den väsentliga oväsentligheten fick jag höra om Alinas spännande dejt med VIP-killen-från-Chris-Brown-konserten och skånska Tess grymma stockholmshärmning. Grymt!

Excitement or what?

Jättebubblor någon?

Rulla golfbollar någon?

Wöouw, cool grej.

Bubbelhörnan.

"I'm flyin' to Florida!". Bra att du tittar dit du flyger. Ponny, hjälp tack.

Ana fick en fin liten "bow". Kul de anställda ungdomarna har där. Sitter och tejpar band på pinnar till små barn.

Utsikten. Jag älskar Boston.

Så himla fint!

"Got it! Yeah!", "No Camilla yellow goes in yellow!". D0'h, stupid au pair.
Gigantisk "dansmattan".

Och ja, den funkade(!) nästan.

Ana, lyfter sig själv i lite mer modern version av självlyftet.

Need I say more? Au pair power? Kanske?

Gigantiskt, 3-våningar-hög klättergrej för ungar.

Eller jaha, vuxna fick visst klättra. Damnit.

Hur. Högt. Som. Helst. Klaustrofobi.

Ungefär lika trångt som... en iller som försöker tränga sig igenom ett doughnuthål.

Ana hade såklart hur kul som helst...

...och ville göra det igen. Men tackade nej och sa att hon minsann kunde göra det själv. Halvvägs upp börjar hon gny lite smått. "Ana, if you think that's gonna make me come up to get you, think again cos it's not gonna work." Tystnad.
Ana - I love bonana! Mmm..

På väg hem. Lång dag? Ja. Men hur kul som helst!

* * *

NOTIS
Är det så att ni undrar varför jag har varit sämst (ja, jag vet att jag alltid är sämst. Men nu menar jag obeskrivligt och oerhört och otroligt och ologiskt jättesämst) på att blogga på sistone så är det för att min dator har brunnit upp. Japp. Typ. Nästan, i alla fall. Den skulle nämligen göra det om jag använde den igen. Varför? Bra fråga. Strömkabeljacket har nämligen fått för sig att bli lika varm som.. som... solen när jag försöker ladda datorn. Köpte (efter mycket om och men och 30 dollar senare) en ny kabel i hoppet om att lösa problemet och vad händer? Den smälter. På 5 minuter. Smält fält med hällt tält! Japp. Kul. Nej. Så nu har jag äntligen lyckats sno åt mig datorn jag egentligen skulle ha fått när jag kom, men som Ana ärvde eftersom jag hade en egen och den är sämst och segast i världshistorien - no offense dator, don't die on me here. Har försökt fixa, men allt tar 100 år (och då plussas det alltså på mina 100 år det tar att skriva ett inlägg) och jag börjar bli otålig. Har fixat svenska, som ni ser, så det är bra. Men det är ungefär så långt braigheten sträcker sig. Så jag funderar på att köpa en Macbook. Bra idé? Vad tycker ni? Jag är en PC-människa, jag vet. Men man vet aldrig. Kanske kan Mac konvertera mig? We'll see, men nu vet ni i alla fall läget. Bra ursäkt va? Hah.