Camilla goes Blog: Gettingreadyforchristmas

Kuligt att man åker ifrån ett hyfast varmt, 23-gradigt Boston till Florida i förhoppningen om lite skön, efterlängtad solsemester, inser att öronen istället blev ännu kallare och kommer sedan hem (efter tre dagar) till minusgrader och snö! Vad är det med världen? Stackars mig...

Eller egentligen inte. Ska det vara kallt kan det ju lika gärna vara snö, tycker jag. Så längesedan man såg världen riktigt vitmålad, så varför inte? Många som redan har satt upp julpynt, lyktor och lysen i fönster och trädgårdar. Mysigt! Sann julkänsla!

I veckan har vi dessutom lyckats skapa oss ännu mer julkänsla genom att börja julpynta vårt eget hus. Hjälpte Anie i tisdags med att sätta upp julkrubban. Tog ett tag då hon bestämt höll fast vid att jag skulle hämta min kamera och fotografera varenda krubbmedlem både fram och bak, innan den fick ställas på plats.

Onsdagen spenderade vi med att göra årets första snögubbe - i regn. Snön hade ju trots allt legat i några dagar, så nu var det dags för regnet. Jättekul för mig som inte riktigt har skaffat mig lämpliga snöslaskkläder. Eller jag har en regnjacka, men det är allt. Inga vattentåliga stövlar och inte ens vantar eller mössa. Men trots det, kämpade jag tappert på bredvid min välklädda, termobyxförsedda kompanjon Ana. Snön var kanske extremt tung pga allt extravatten men tillslut lyckades vi få ihop en riktig snygging. Skulle inte förvåna mig om han står kvar till jul med tanke på hur hårt packad (inte full... tror jag) han är.

Iskall var jag när vi kom in. "Hey Camilla, you're soaking wet!" säger en om möjligt torrare-än-innan-vi-gick-ut Ana. Thanks for rubbing it in my face. Tände dock en brasa och drack lite varm choklad med marshmallows i och gjorde sedan ett pre-cut-with-candy-and-all-pepparkakshus helt under Anas direktiv. Kändes aningen hårt att begränsa sin kreativa ande, men vad gör man inte för ett barns tindrande ögon...? Hon älskade det! Och dessutom - alla vet vi att Camillas överambitiöshet när det gäller pepparkakshus (eller ska vi säga slott?) är ändlös. Så det var nog lika bra!

Idag övertalade jag Ana med ytterligare ett projekt - flätade julgranshjärtan! Ni vet sådana man gjorde när man var liten? Eller var det bara jag och Anna-Gretas klass? Minns i alla fall att mami lyckades komma över Anna-Gretas superhemligstämplade mallar och sedan producerade vi fram hundra-, om inte tusentals! Eller nåt. Hur som helst försökte jag hitta lite finare metallic papper, men lyckades inte riktigt. Så vi tog vanligt färgat papper. Gick lika bra antar jag. Hade såklart inte heller någon mall, men vi improviserade där också och tillslut (Ana nöjde sig med två flikar - jag vet att språket förmodligen är kodat för er flesta men too bad for you, som Ana skulle säga, om ni inte är världsvana (dvs inte gått i Anna-Gretas klass) nog) fick vi fram några stycken som vi proppade fulla med godis.

Känns bra att ha börjat preppa lite inför julen, måste jag säga. I helgen ska vi baka lussebullar och sätta upp granarna och diverse annat julfint. Wiie!