Okej. Jag förstår att många av er (som om nu ordet många säkert passar in alldeles utmärkt på min lilla bloggs inkikssiffror((och som om nu ordet inkikssiffror faktiskt är ett ord))) inte riktigt har förstått varför jag inte bara kan lägga upp bilder på: var jag bor, än mindre bilder på: med vilka och ännu mindre än det: nämna deras namn. Okej (igen), den meningen var nog lite för lång och lite för konstigt formulerad för att förstås men min poäng är i alla fall följande:
Jag har inte bloggat om något som skulle kunna avslöja min position här i förenta statera av Amerika just för det faktum att alla creepy pedofil-stalkers som läser min blogg (ja, de kan naturligtvis svenska) då kommer att utnyttja denna tidigarenämnda information för att hitta mitt hus, min familj, deras unge och gudvetvad de tänker göra med dem! Komma hit och spana på dem för att schemalägga deras vardagsbeteende och på så vis inse att de är hemliga agenter som lever under cover. Eller ännu värre! De kommer att inse att de egentligen inte ens är människor. Att de kommer från en annan planet och är här för att lista ut hur de ska förgöra mänskligheten och att någon måste förhindra deras fasansfyllda intentioner! Eller helt enkelt: Ta dem till fånga och utkräva lösensumma! Ja, inte ville jag bidra till att rädda jorden och mänskligheten. Nej, därför har jag hållit allt hemligt.
Okej. Som om det stycket var mer logiskt formulerat.. Kanske är detta det hittills knäppaste inlägget? Eller inte. Ja, jag ska komma till sak. Jag har velat lägga upp bilder och sånt på min unge men blev så uppskrämd av de på New York-orienteringen som sa att vi absolut inte, under inga som helst omständigheter, fick ens mejla bilder på våra host barn. Att alla föräldrar skulle bli galna av att veta att deras ungar låg ute i cyberspace och att vem som helst kunde titta på dem. Att man här i USA i princip blir arresterad om man skulle ta ett nakenkort av en bebis och sedan framkalla den. Så jag har helt enkelt låtit bli att utmana ödet. Men så pratade jag med min host mom häromdagen och berättade om min blogg. Och bara därför så är hon coolast i världen (som alltid) och säger att hon inte bryr sig ett skvatt (...usch vilket fult ord. Undra vem som använder det förutom Kalle Anka. Ja juste. Jag. Pinsamt.) om jag skulle lägga upp något som avslöjade deras identitet. Hon själv har ju tydligen bilder upplagda på facebook. Så i och med detta inlägg introducerar jag nu:
ANA! Min unge! Vi bakade äppelpaj på våra apple-picking-apples igår. Hon var världens gulligaste såklart. Usch, trotsåldern gör mig galen! Hur som helst så blev det en äkta swedish apple pie. Eller nåt. Jag hittade på receptet (som om smulpajsrecept är svåra) och eftersom jag är svensk (i alla fall så vitt jag vet) så tänkte jag att det inte vore att häda den svenska smulpajsföreningen att säga att det är ett svenskt recept. Hur som helst. Lägger upp lite bilder på vår fantastiska paj och min fantastiska lilla Ana.
Åh, så gott det ser ut! Erkänn!
En. Äkta. Svensk. Äppelpaj.
En äkta Ana äter en äkta svensk äppelpaj.
Jag vet. Visst är hon söt? Jag har gjort henne själv! Eller nej. Det är inte sant. Men jag har i alla fall gjort pajen själv. Eller nej. Inte sant det heller. Vi hjälptes åt. Äh. Strunt samma..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar