Så...
Jag och Julia har haft världens galnaste helg! Mina host parents har varit i Barcelona sedan i torsdags så jag har jobbat morgonar med ungen och under dagarna har min host moms systerfamilj bott här och tagit hand om henne. Men själva äventyret började i fredags med att jag satt på the T, på väg hem från Boston. Jag hade äntligen rett ut allt krångel med vilka kurser jag ska läsa och på vilket universitet. Dagen innan hade jag och Julia blivit runtskickade över hela Boston för att slutligen hamna på ruta ett igen - men nu har jag äntligen anmält mig till en superkul inrednings- och designkurs på Suffolk University's New England School of Art and Design. Det ska bli spännande för jag börjar redan nästa måndag!
Men hur som helst så sitter jag alltså på tunnelbanan hem när jag lägger märke till ett gäng i min ålder som står och pratar. Jag hör inte riktigt vad de pratar om men så plötsligt börjar de två killarna prata svenska med varandra. "Vad är oddsen för det?" Tänker jag och säger lite sådär diskret: Nämen, kommer ni också från Sverige? Och därefter får jag veta att de precis kommit hit för att plugga en termin och att deras skola ligger kanske 5-10 minuter från mitt hus. Så vi byter nummer och kommer överens om att vi borde hitta på nåt nån dag. Lite kul sådär.
Men men. Det slutar inte där, för sedan kommer jag hem. Gör mig i ordning för en "fancy dinner" med Julia. Åker till henne och drar sedan in till Harvard Square. Kanske inte smartaste idén eftersom att det självklart är väldigt svårt att hitta parkering, men efter x antal rundor hittar vi äntligen en ruta. Så vi parkerar, läser på skylten för parkeringen och inser att vi inte har någon aning om hur länge vi får stå där och hur mycket det kostar. Som tur är blir rutan bakom oss ledig och när en ung kille i en jeep med massa logos på parkerar där frågar vi helt enkelt honom vad han tror. Enligt honom var det lugnt så vi gör sällskap med honom in mot centrum. Han frågar oss vad vi tänker hitta på och eftersom vi inte har någon aning erbjuder han oss att följa med mot en snabbmatsrestaurang med riktig snabbmat där han ska dela ut gratis pommes frites och smoothies. Vi bestämmer oss för att han inte verkar särskilt creepy så vi följer med och festar på lite gratisgrejer.
När vi står där och pratar med honom och undrar om han kanske vet något roligt man kan göra om man är under 21 glider tre killar fram och avbryter oss med att kommentera att "house parties" är väldigt roliga och bra för såna som vi. De presenterar sig som harvardstuderande holländare, schweizare och miamian (eller hur man nu säger det, johnny..?) och erbjuder oss att göra dem sällskap för världens bästa mexikanska mat. Och eftersom vi redan stämplat oss själva med "dumma och naiva, svenska brudar" hänger vi såklart på.
Efter en snabbtur till spritbutiken där vi lite diskret hänger vid godishyllan utan att köpa nåt och Brad från Miami hedrar oss med att köpa en Svedka Vodka följer vi med dem på en rundtur på Harvard. Sedan hänger vi med på en Harvardfest. Eller ja. En svettig, trång, högljudd sådan i ett av någons dorm. Men det var en upplevelse det med. Kändes lite kul att få testa på Harvardlivet sådär för en kväll :)
Tyvärr inser jag att det kanske inte var bästa idén att komma hem runt 3 när ungen väcker en 6 på morgonen. Men lite häftigt var det i alla fall. På lördagen jobbar jag några timmar och hänger sedan med Julia. Vi tittar på Adventureland som är en GRYM film av samma som har gjort Superbad. Alla borde se den, tycker jag. Därefter känner vi oss lite sådär halvtaggade på att hänge med en ukrainsk Au pair som bjudit med oss att åka till Providence (Rhode Islands huvudstad) för att utforska staden och på kvällen titta på en slags Waterfire-tillställning där de tänder eldar i kanalen och sjunger opera. Låter halvkul, men det var rätt spännande. Ett tag. Jag och Julia dog nästan av trötthet när vi vandrat runt i 6 timmar och fortfarande bler runtsläpade av vår entusiastiska ukrainska, Natalia. Men men. Det var väl en upplevelse det med. Providence är en fin stad.
På söndagen bestämde vi oss för att bjuda ut svennekillarna på en shoppingtripp till Natick eftersom de inte har någon bil och sa att de gärna hängde med nästa gång vi skulle dit. De ville gärna följa med men gjorde mycket klart för oss att de nog inte orkade med någon sextimmars-shoppingrunda. Sex timmar senare, då vi hunnit med Natick mall, diverse sportaffärer, Walmart och att äta sushi lämnade vi av dem igen på deras college och fortsatte hem till mig för att laga lite middag.
Tyvärr möttes vi lite senare av en gråtande unge som nödvändigvis ville att jag skulle natta henne och inte auntie. Så sjukt typiskt eftersom jag egentligen är off. Men vad jag än gör så skriker och gråter hon som ett ilsket får och vägrar sova om inte jag sover med henne. Hade mina host parents varit här hade det aldrig fått hända. Men men. Jag ställer upp och stackars Julia får ta the T hem. Men det var nog lika bra så hon slapp oväsendet.
Kanske inte världens roligaste slut på världens roligaste helg. Men vi har i alla fall fått en massa nya vänner och nya upplevelser så jag tror att vi är rätt nöjda och ser fram emot nästa helg med förhoppningen att den blir minst lika bra!
Jag och Julia har haft världens galnaste helg! Mina host parents har varit i Barcelona sedan i torsdags så jag har jobbat morgonar med ungen och under dagarna har min host moms systerfamilj bott här och tagit hand om henne. Men själva äventyret började i fredags med att jag satt på the T, på väg hem från Boston. Jag hade äntligen rett ut allt krångel med vilka kurser jag ska läsa och på vilket universitet. Dagen innan hade jag och Julia blivit runtskickade över hela Boston för att slutligen hamna på ruta ett igen - men nu har jag äntligen anmält mig till en superkul inrednings- och designkurs på Suffolk University's New England School of Art and Design. Det ska bli spännande för jag börjar redan nästa måndag!
Men hur som helst så sitter jag alltså på tunnelbanan hem när jag lägger märke till ett gäng i min ålder som står och pratar. Jag hör inte riktigt vad de pratar om men så plötsligt börjar de två killarna prata svenska med varandra. "Vad är oddsen för det?" Tänker jag och säger lite sådär diskret: Nämen, kommer ni också från Sverige? Och därefter får jag veta att de precis kommit hit för att plugga en termin och att deras skola ligger kanske 5-10 minuter från mitt hus. Så vi byter nummer och kommer överens om att vi borde hitta på nåt nån dag. Lite kul sådär.
Men men. Det slutar inte där, för sedan kommer jag hem. Gör mig i ordning för en "fancy dinner" med Julia. Åker till henne och drar sedan in till Harvard Square. Kanske inte smartaste idén eftersom att det självklart är väldigt svårt att hitta parkering, men efter x antal rundor hittar vi äntligen en ruta. Så vi parkerar, läser på skylten för parkeringen och inser att vi inte har någon aning om hur länge vi får stå där och hur mycket det kostar. Som tur är blir rutan bakom oss ledig och när en ung kille i en jeep med massa logos på parkerar där frågar vi helt enkelt honom vad han tror. Enligt honom var det lugnt så vi gör sällskap med honom in mot centrum. Han frågar oss vad vi tänker hitta på och eftersom vi inte har någon aning erbjuder han oss att följa med mot en snabbmatsrestaurang med riktig snabbmat där han ska dela ut gratis pommes frites och smoothies. Vi bestämmer oss för att han inte verkar särskilt creepy så vi följer med och festar på lite gratisgrejer.
När vi står där och pratar med honom och undrar om han kanske vet något roligt man kan göra om man är under 21 glider tre killar fram och avbryter oss med att kommentera att "house parties" är väldigt roliga och bra för såna som vi. De presenterar sig som harvardstuderande holländare, schweizare och miamian (eller hur man nu säger det, johnny..?) och erbjuder oss att göra dem sällskap för världens bästa mexikanska mat. Och eftersom vi redan stämplat oss själva med "dumma och naiva, svenska brudar" hänger vi såklart på.
Efter en snabbtur till spritbutiken där vi lite diskret hänger vid godishyllan utan att köpa nåt och Brad från Miami hedrar oss med att köpa en Svedka Vodka följer vi med dem på en rundtur på Harvard. Sedan hänger vi med på en Harvardfest. Eller ja. En svettig, trång, högljudd sådan i ett av någons dorm. Men det var en upplevelse det med. Kändes lite kul att få testa på Harvardlivet sådär för en kväll :)
Tyvärr inser jag att det kanske inte var bästa idén att komma hem runt 3 när ungen väcker en 6 på morgonen. Men lite häftigt var det i alla fall. På lördagen jobbar jag några timmar och hänger sedan med Julia. Vi tittar på Adventureland som är en GRYM film av samma som har gjort Superbad. Alla borde se den, tycker jag. Därefter känner vi oss lite sådär halvtaggade på att hänge med en ukrainsk Au pair som bjudit med oss att åka till Providence (Rhode Islands huvudstad) för att utforska staden och på kvällen titta på en slags Waterfire-tillställning där de tänder eldar i kanalen och sjunger opera. Låter halvkul, men det var rätt spännande. Ett tag. Jag och Julia dog nästan av trötthet när vi vandrat runt i 6 timmar och fortfarande bler runtsläpade av vår entusiastiska ukrainska, Natalia. Men men. Det var väl en upplevelse det med. Providence är en fin stad.
På söndagen bestämde vi oss för att bjuda ut svennekillarna på en shoppingtripp till Natick eftersom de inte har någon bil och sa att de gärna hängde med nästa gång vi skulle dit. De ville gärna följa med men gjorde mycket klart för oss att de nog inte orkade med någon sextimmars-shoppingrunda. Sex timmar senare, då vi hunnit med Natick mall, diverse sportaffärer, Walmart och att äta sushi lämnade vi av dem igen på deras college och fortsatte hem till mig för att laga lite middag.
Tyvärr möttes vi lite senare av en gråtande unge som nödvändigvis ville att jag skulle natta henne och inte auntie. Så sjukt typiskt eftersom jag egentligen är off. Men vad jag än gör så skriker och gråter hon som ett ilsket får och vägrar sova om inte jag sover med henne. Hade mina host parents varit här hade det aldrig fått hända. Men men. Jag ställer upp och stackars Julia får ta the T hem. Men det var nog lika bra så hon slapp oväsendet.
Kanske inte världens roligaste slut på världens roligaste helg. Men vi har i alla fall fått en massa nya vänner och nya upplevelser så jag tror att vi är rätt nöjda och ser fram emot nästa helg med förhoppningen att den blir minst lika bra!
Klicka på bilden för alla fantastiskt roliga bilder!
* * *
CITAT
Ungen har förmodligen dåligt samvete över att hon skrikit auntie i ansiktet och minns inte att jag tvingat henne att be om förlåtelse så imorse frågar hon mig:
- Did I say sorry to auntie?
- Yeah, you did.
- I have good manners.
Sure you do. Sure. Ha ha. Synd bara att de inte kommer självmant.
2 kommentarer:
FAN VAD KUUUUUL!!!!!!!!!! :D:O:D:O:D
Halloj Camilla!
Superkul att läsa om ditt liv "over there"! :D Visst är USA underbart? Jag älskar´t iaf. (: Mera uppdatering nu :D Kram Carin
Skicka en kommentar