Jaha. Helgen var spännande.
I fredags mötte jag upp Julle då hon klippte till sig. Alltså. Ja, inte bokstavligt talat. Eller jo, det var det faktiskt. Fastän, liksom.. Hon fixade till sin klippning på Supercuts eftersom hon ville jämna ut det lite. Superfint blev det! Sedan åt vi Sushi (mmmmm!) och därefter tog vi med grabbarna på bio och såg the Informant med Matt Damon. Den var bra. Eller egentligen var den nog väldigt bra och kul och spännande och rolig och bra (igen). Men det lilla problemet var bara att den var på engelska (konstigt nog) och hade inga svenska undertexter (konstigt nog) och att jag var så sjukt sjuk och trött att jag inte förstod ett jota (kul att varenda gång jag försöker låta bli att svära så kommer jag bara på extremt fula ord som ingen använt på över hundra år - om nu någon någonsin använt dem). Jag borde nog egentligen stannat hemma i sängen, eftersom ungen har smittat mig med sin förkylning och jag säkert hade 100 graders feber (haha, kul! Eller inte egentligen. För det var inte bara ett tråkigt skämt ((som vanligt)) det var även supertråkigt för de som inte vet att 100 grader fahrenheit = 37,8 grader celcius vilket är den fullkomligt normala kroppstemperaturen, för er som inte visste och.. eh.. inte alls feber.. hmm.. hur som helst) och var så borta att jag knappt förstod svenska. Men i alla fall. Jag var ledig och bestämde mig för att om jag är ledig ska jag minsann utnyttja min ledighet till max och inte stanna hemma och vara sjuk.
Samma sak gjorde jag i lördags då jag också var ledig och ville vara aktiv. Jag, min Julia, Magnus och Mattias tog min lilla bil ner till Wrentham som är ett gigantiskt märkesklädesoutlet med över 170 butiker. Vi spenderade x antal timmar där och som vanligt var det killarna pch inte vi som lämnade shoppingrundan med händerna fulla av kassar. Men det gjorde inget eftersom jag och Julia tillfredställt oss med fantastisk god mörk-chokladmousse-chokladkaka från Lindt-affären.
På söndagen, däremot, ville jag vara smart, dvs: ligga hemma och bli frisk. Men då var jag tvungen att gå upp tidigt i alla fall, eftersom jag jobbade 3 timmar fram till klockan 10. Inte jättejobbigt kanske, men tillräckligt för att jag inte skulle palla gå och lägga mig igen. Dessutom var jag tvungen att införskaffa mig alla drafting-material till skolan imorgon. Så jag åkte in till Boston med bilen, vilket var världens sämsta idé eftersom det är omöjligt att hitta parkering, och virrade runt i över en timme tills jag hittade en parkeringsplats. Därefter dröjde det ytterligare en halvtimme innan jag hittat butiken med alla konstnärsprylar (allt ser likadant ut i Cambridge) och minst en timme till tog det innan jag skrapat ihop alla olika grafitpennsstift, grafitpennsstifthållare, grafitpennsstiftssudd, arkitektlinjaler, vinkelhakar, hakelvinkar, gradskivor, veloniumpapper, sketchrullar, tubhållare, hålltubare, veloniumsspecialtejp, suddbortsuddare, suddbortborstare och jag-vet-inte-vad. Men det var i alla fall jättebilligt. Typ $100. Kul!
Fast något som var ännu "kulare" var att jag glömt mitt student-ID som hade gett mig 20% rabatt och att när jag sedan skulle betala så bestämde sig alla mina småslantar sig för att ramla ut på golvet, på disken, bakom disken, under disken och att alla i kön bakom mig, inklusive expediten sprang runt som galna höns för att försöka hitta de iväg-rymmande-rull-mynten som säkert inte var värda mer än några kronor (eftersom ja.. vad är nu ett cent värt? 7 öre?) och att alla sedan tittade på mig som om jag var världens klantigaste människa (vilket jag säkert också är, men det är oväsentligt i detta sammanhang) och att jag sedan kom ut, gick åt helt fel håll (eftersom allt som sagt ser likadant ut i Cambridge) och att jag sedan spenderade de närmsta 28 minutrarna, runtsläpandes på två stora kassar ritmaterial och 39-graders feber, letandes efter bilen som självklart stod parkerad ungefär 30 meter från butiken.
I fredags mötte jag upp Julle då hon klippte till sig. Alltså. Ja, inte bokstavligt talat. Eller jo, det var det faktiskt. Fastän, liksom.. Hon fixade till sin klippning på Supercuts eftersom hon ville jämna ut det lite. Superfint blev det! Sedan åt vi Sushi (mmmmm!) och därefter tog vi med grabbarna på bio och såg the Informant med Matt Damon. Den var bra. Eller egentligen var den nog väldigt bra och kul och spännande och rolig och bra (igen). Men det lilla problemet var bara att den var på engelska (konstigt nog) och hade inga svenska undertexter (konstigt nog) och att jag var så sjukt sjuk och trött att jag inte förstod ett jota (kul att varenda gång jag försöker låta bli att svära så kommer jag bara på extremt fula ord som ingen använt på över hundra år - om nu någon någonsin använt dem). Jag borde nog egentligen stannat hemma i sängen, eftersom ungen har smittat mig med sin förkylning och jag säkert hade 100 graders feber (haha, kul! Eller inte egentligen. För det var inte bara ett tråkigt skämt ((som vanligt)) det var även supertråkigt för de som inte vet att 100 grader fahrenheit = 37,8 grader celcius vilket är den fullkomligt normala kroppstemperaturen, för er som inte visste och.. eh.. inte alls feber.. hmm.. hur som helst) och var så borta att jag knappt förstod svenska. Men i alla fall. Jag var ledig och bestämde mig för att om jag är ledig ska jag minsann utnyttja min ledighet till max och inte stanna hemma och vara sjuk.
Samma sak gjorde jag i lördags då jag också var ledig och ville vara aktiv. Jag, min Julia, Magnus och Mattias tog min lilla bil ner till Wrentham som är ett gigantiskt märkesklädesoutlet med över 170 butiker. Vi spenderade x antal timmar där och som vanligt var det killarna pch inte vi som lämnade shoppingrundan med händerna fulla av kassar. Men det gjorde inget eftersom jag och Julia tillfredställt oss med fantastisk god mörk-chokladmousse-chokladkaka från Lindt-affären.
På söndagen, däremot, ville jag vara smart, dvs: ligga hemma och bli frisk. Men då var jag tvungen att gå upp tidigt i alla fall, eftersom jag jobbade 3 timmar fram till klockan 10. Inte jättejobbigt kanske, men tillräckligt för att jag inte skulle palla gå och lägga mig igen. Dessutom var jag tvungen att införskaffa mig alla drafting-material till skolan imorgon. Så jag åkte in till Boston med bilen, vilket var världens sämsta idé eftersom det är omöjligt att hitta parkering, och virrade runt i över en timme tills jag hittade en parkeringsplats. Därefter dröjde det ytterligare en halvtimme innan jag hittat butiken med alla konstnärsprylar (allt ser likadant ut i Cambridge) och minst en timme till tog det innan jag skrapat ihop alla olika grafitpennsstift, grafitpennsstifthållare, grafitpennsstiftssudd, arkitektlinjaler, vinkelhakar, hakelvinkar, gradskivor, veloniumpapper, sketchrullar, tubhållare, hålltubare, veloniumsspecialtejp, suddbortsuddare, suddbortborstare och jag-vet-inte-vad. Men det var i alla fall jättebilligt. Typ $100. Kul!
Fast något som var ännu "kulare" var att jag glömt mitt student-ID som hade gett mig 20% rabatt och att när jag sedan skulle betala så bestämde sig alla mina småslantar sig för att ramla ut på golvet, på disken, bakom disken, under disken och att alla i kön bakom mig, inklusive expediten sprang runt som galna höns för att försöka hitta de iväg-rymmande-rull-mynten som säkert inte var värda mer än några kronor (eftersom ja.. vad är nu ett cent värt? 7 öre?) och att alla sedan tittade på mig som om jag var världens klantigaste människa (vilket jag säkert också är, men det är oväsentligt i detta sammanhang) och att jag sedan kom ut, gick åt helt fel håll (eftersom allt som sagt ser likadant ut i Cambridge) och att jag sedan spenderade de närmsta 28 minutrarna, runtsläpandes på två stora kassar ritmaterial och 39-graders feber, letandes efter bilen som självklart stod parkerad ungefär 30 meter från butiken.
Pojkar älskar att shoppa! Mer än vi flickor! Lovar! Ska vi slå vad!? Haha :)
Speciellt Mattias, som skämdes lite över att han faktiskt skulle kunna handla inne på barn-Ralph Lauren.
Fast nja... Mange är nog lite, lite för manlig för det.
Min och Julias "vi-älskar-choklad"-min. Eller nåt... 
Julia imponerade på killarna inne på Levis med sin utmanande dans tillägnad min ära. 
Detta är Cambridge.
Detta med...
Och detta med! Säger ju att det är förvirrande!
* * *
Så. Min helg. End of story. Jag blir så trött på mig själv ibland... men imorgon tänker jag bli frisk!
NOTIS
Igår (lördag) hade Mamma och Håkan premiär med Pariserflickorna! Önskar att jag hade kunnat vara där! Tänkte på er hela tiden! Är säker på att det fantastiskt bra! Wiie!
2 kommentarer:
Halloj!! Premiären var super!!
Kom på föreställningen PARISERFLICKORNA nere i Södertälje Hamn lör-sön 19/9 tom 11/10!!
Synd att inte min älskade Cimma kan komma!
Pusar Mami
Åh vad jag saknar dej!!! Stackre som är sjuk! :( Jag tänker på dej varje dag!
Vi (Lisa, Rickard och jag) var och kollade Pariserflickorna i söndags! Det var kul och spännande och mamma och Håkan var jätteduktiga!!!
Jag hade önskat att du var där oxå!!!
Saknar dej som sagt massa massa! Men det verkar som du fortfarande har det sjukt kul! Berätta om skolan!!!
Älskar dej! Puss
Skicka en kommentar