Jagvetjagärsämstbutitry

Jag vet att jag kanske är världens sämsta bloggare. Eller ja. Jag är typ världens sämsta bloggare. Jag förstår inte hur människor orkar sätta sig ner varje dag och skriva skriva skriva. Jag finner ingen ro i min vardag att ta de minuterna det tar att noterna ner dagen för att verkligen göra det varendaste dag. Istället tänker jag: "Äh, jag gör det imorgon..", sedan tänker jag samma sak dagen efter och dagen efter det samtidigt som jag därmed lägger de tänkta blogginläggen på hög och har sedan ångest för att jag inte har uppdaterat er stackare där hemma, som är så angelägna om att få läsa om mitt intressanta liv, att det blir världens största projekt att sätta sig ner och återge den senaste veckan in i minsta detalj och i och med det mister jag även hela poängen med en blogg eftersom syftet ju egentligen är att ni ska få läsa om det jag gör i nutid, inte för hundra år sen. Japp. En lång mening. Problemet är att jag nog förmodligen inte är en äkta writer. Utan en sån där... wannabe. Med betoning på wannabe. Hmm.. Men hallå. Har jag någonsin nämnt att jag hoppas på pulitzerpriset eller? Nä precis! Oj, förlåt för tonen. Nu går vi vidare. Fööör...

...jag har även ångest för att jag verkligen är sämst på att svara på mejl och sitta inne på skype och vara allmänt tillgänglig för Sverige. (Jag vet, jag har faktiskt vänner där!) Förlåt.. Jag vill ju vara bra på det och jag vill verkligen prata för jag saknar er alla men det är verkligen svårare än man kan tro att försöka hålla igång två liv samtidigt. Hur svårt kan det vara, tänker ni såklart då. Och det borde nog inte vara så svårt. Men på något vis blir det det eftersom jag hela tiden fokuserar på att försöka göra så mycket av min tid här som möjligt och därmed åka ut och hitta på saker så fort jag får möjlighet. Tiden går samtidigt så snabbt att jag verkligen inte tänker på att sitta framför datorn en massa. Plus att det blir så många att hålla online-kontakten med samtidigt (oj, vad poppis jag är då, ehm) att när man hunnit igenom alla har en vecka redan gått och då är det dags att börja om. Usch, vad jag klagar... låter detsom nu. Men det jag menar är att även om jag är överlycklig över att ha människor som bryr sig och saknar mig (missförstå mig inte!) eftersom jag saknar och älskar er med, så är det lite svårt att visa det alltid. Men jag gör mitt bästa och jag ska bli ännu bättre, jag lovar! Bare with me!

Hmm.. Ja annars så har jag väl tagit det hyfsat lugnt i veckan. Jag hade min lektion i måndags. Hade till och med gjort mig extra fin i hoppet om att min dröm-man skulle vara på tåget igen.. Men nej. No luck... Blev lite besviken, men det var nog lika bra. I skolan fick vi lära oss aaallt om space planning och furnishing så till nästa vecka ska vi ha draftat klart vårt projekt och presentera det för klassen helt på egen hand. Spännande! Var sedan på väg ner till the T när jag stötte på en kille som gav mig ett leende och sa något lite i så förbifarten. Jag lyssnade på musik så jag hörde inte vad han sa, men stannade upp och svarade aningen överraskat "fine thanks, you?" när han han återupprepade frågan han hade ställt. Sedan var det inte så mycket mer med det förrens han fem minuter senare dök upp bakom mig och började en konversation om hur det var hans första dag på jobbet, att han var 22, hade bott i Boston hela sitt liv, höll på med musik och bla bla bla. Lite allmänt sådär. Rätt trevligt samtal faktiskt. När mitt tåg sedan kom frågade han om mitt nummer och jag tänkte såklart att eftersom jag bara lever en gång kunde jag lika gärna ge honom det. Så jag slängde ur mig de sista siffrorna precis innan tågdörrarna stängdes och åkte sedan hem. Komiskt.

Annars har jag väl inte gjort särskilt mycket mer än att jobba. Jag och Ana ägnade en hel eftermiddag till att pröva hennes nya pyjamasar. Ungens ögon lös av lycka när hon insåg att hon hade fått 7 nya PJ:s och skulle såklart pröva allihopa, även de som var exakt likadana. Jag tog lite kort på min favvo. Hon ser ut som nåt ur Alice i underlandet i den... Haha :)

Kravlar runt på golvet.
...men sluta ta kort då!
Uh jää.Visst e ja sööt?

Collegefesterärintealltidvaddeserutattvara

I fredags jobbade jag eftermiddag och eftersom att det fortfarande är hyfsat varmt ute kände vi för att ta en cykeltur. Dock är trottoaren utanför vårt hus alldeles för bumpig för att vara cykelbar så vi lassade in den nya cykeln i bilen och åkte till favoritparken "the Purple park". Runt omkring parken ligger stora gräsfält med planer för baseball, fotboll, tennis, basket, amerikansk fotboll, ja allt! Och trots att det snart är oktober och löven har börjat falla till marken var det full aktivitet med ungar och vuxna som sprang omkring och aktivitetade sig. Det är otroligt hur mycket aktivitet det är i the suburbs! Mysigt!

I lördags bjöd Mattan med mig till the the College Fest '09 i Boston. Jag tog med mig Jessica och Matilda hade med sig Lara som är världens längsta (och trevligaste) tyska. Bara typ 1,94 eller nåt sånt... Hur som helst så trodde vi att det som väntade skulle vara någon sorts konsertaktig festivalgrej. De hade ju live-musik och sånt, men när vi väl kom dit insåg vi att det var mer som en slags mässa för studenter med free stuff och smakprover av diverse föremål. Ändå rätt kul med tanke på att det var full fart och trevligt sällskap!

När vi tröttnat shoppade vi lite smycken på Newbury Street och skämde ut oss inför svenne-killar inne på Urban Outfitters. Eller okej, jag skämde ut mig. Vi råkade bara kommentera lite sådär för högt att en kille i kön var sjukt snygg och när jag sedan fortsatte babbla vidare om "hur-det-alltid-slutar-med-att-när-man-kommenterar-någon-på-sitt-eget-språk-så-visar-det-sig-såklart-att-den-personen-självklart-kan-det-språket-fastän-den-egentligen-inte-alls-borde-kunna-det-eftersom-man-är-jättelångt-hemifrån"... så kom hans kompis fram till honom och sa något på svenska!! Hur lyckas jag? Hur som helst var de dryga för de sa ingenting till oss. Och då tänker ni såklart: dom hörde inte! Men jo, det gjorde dom. För när vi sedan kom ner till the T så satt de där på en bänk, kollade på oss, viskade något och skrattade. Men äsch. Jag är van att skämma ut mig vid det här laget.

Senare åkte vi hem till mig, drack världens godaste kaffe, åt cookie dough glass, hämtade bilen och åkte vidare till Matilda där vi hängde med ytterligare en gullig tyska. Insåg snart att klockan var alldeles för mycket för vårt eget bästa, så vi åkte hem till Jess och smög in genom dörren som små förrymda tonåringar vid 3-tiden. Hade sleep over till 10-tiden nästa morgon då vi åt frulle i hennes jättefina hus, åkte sedan till CVS och köpte lite bra-o-ha-saker och fortsatte sedan hem till mig där drack kaffe och kollade Wolverine-filmen. Helt okej. Fortsatte dagen med en shoppingtur till Natick där vi mötte upp Mange och åt megaburritos på Chipotle. Jag var rätt duktig och handlade nästan ingenting. Jessica å andra sidan... men vad kan vi säga? Vi alla har varit där! Ha ha! Jag är så glad att hon är här :) Allt är genast mycket roligare!

Ana lunchar i sin tutu.

Ana äter nybakta kakor med svart glasyr. Mums!

Bus!

Ana cyklar på nya cykeln. 3-hjulingen blev visst en 4-hjuling.

Jag, mina nya, vita sneakers och Ana på sin cykel.

Klockrenaste bilden eller vad?

The Purple Park!

Ana cyklar visst över en liten bro..

Camillas lunch. Mozarella, tomat, basilika och pumpatortellini.

Pizza-, popcorn- och chips-ätande hos Mattan.

Lara, Jag och våra nya armband. "We're friends!" som Ana skulle sagt.

Matilda upptäcker att hon gått runt med en freebie-kondom hela dagen.

Jessica i sitt nya, fina rum!

Shukri är mätt efter en jätteburrito.

Magnus är sååå fotogenISK!

Mange är världens bästa folieblomstillverkare.

Kanhändaattjagharaningenförmycketfritid

Ledig igår. Mmmm... Skööönt. Soooovmorgon! Eller inte. Upp och träna med mig tyckte Julia. Men det tyckte i och för sig jag med, med tanke på hur mycket jag inte-tränat på sistone. Vadå, jag har varit sjuk?! Hur som helst så hämtade jag upp henne vid... 10-tiden (nej, det är tidigt och räknas inte som en sovmorgon) och sedan åkte vi till gymmet för att svarva lite på våra välbyggda kroppar. Därefter var jag som sagt ledig.. igen. Fritid. Ingen aktivitet planerad. Äsch. Det är skönt att inte ha några planer! Man får tid för sig själv. Ensam. Övergiven. Kaffe.

Jag tog tillfället i akt att dricka kaffe. 4 koppar. Ta en dusch. Spela piano (har plinkat fram lite nya grejer som kanske är intressant för någon att höra någon gång. Om ni vill). Stämma gitarren. Plinka lite på den. Kolla på Gilmore Girls. Äta lunch. Sketcha på min hemläxa. Städa mitt rum - dvs plocka bland lite grejer, byta plats på dem, etc. Byta outfit 3 gånger (oj, blev detta en modeblogg helt plötsligt!? Wow!). Smörja in ansiktet i en massa olika krämer jag råkar ha på hyllan. Sminka mig lite för mycket. Åka till Marshalls för att shoppa en massa kläder, bland annat ett par Levi's för $14,99 (stolt Cat?). Åka till Matilda och kolla på säsongspremiären av Grey's Anatomy, dricka mer kaffe, studera varandras booty walks, hur mycket svank vi har, kolla Lady Ga Ga's Paparazzi-video starring Alexander Skarsgård, måla naglarna, mysa i soffan och rita.

Kom hem sent och överraskades av att lilla Jessica var inne på Skype. Skönt att höra att hon kom fram ordentligt och att vi nu galet nog bara är 2,5 mil/15,62 miles/30 minuter ifrån varandra. Crazy!

Mitt första draft ever inkl. alla verktyg som behövdes för att åstadkomma detta.

En teckning jag gjorde. Hittar du alla 11 orden?

Kaffestickningochpippitittning

Började jobba vid klockan 5 idag. Ägnade hela morgonen åt att titta på Gilmore Girls som är världens bästa serie. (Tack Cat, för att du tog med dem åt mig!) Eller i alla fall på delad förstaplats med Ally McBeal. Och Sex and the City. Men ja ja. GG är i alla fall bäst för att enhancea hösten.

Jag får nämligen så mycket minnen och känslor från förra hösten nere i Linköping när jag inte hade ett liv och det enda jag gjorde på kvällarna när jag kom hem från jobbet var att stänga in mig på mitt rum med en tacotallrik, nyblandad flädersaft och titta på Gilmore Girls medans jag låtsades vara en av dom och drack därmed en massa kaffe samtidigt som jag stickade på ett par vantar som aldrig tycktes bli klara och hur detta (GG-tittandet och inte stickandet - det var den gamla tanten såklart med på) samtidigt irriterade Mulle så pass mycket att hon höll på att gå i taket men vadå hur ska jag kunne hjälpa att hon inte förstår charmen med denna superbraiga serie bara för att hon aldrig har gett den en chans och då menar jag "en chans" och inte "en chans" som hon visst påstått att hon har gjort men hur som helst så börjar detta bli världens längsta alternativerat med världens mest poänglösa mening så det är lika bra att jag avslutar den då jag fortfarande har chansen...

Med Ana var vi ute och för att "kicka ball AAAND golf". Men såklart, för att krydda till det lite extra så tyckte hon att vi skulle hitta på new nameses att kalla varandra. Så själv var jag Sandwah, hon Sophia och vår låtsaskompis som såklart också var med och lekte fick namnet Newtaliah. En otroligt givande lek som höll i ungefär 3 minuter tills hon börjat tänka på något annat.

För övrigt hände inte så mycket, annat än att jag slutade 2 timmar tidigare än jag skulle ha gjort. Så det var skönt. Ja juste! Jag har införskaffat mig GOTT kaffe! Fantastiskt! Jag bestämde mig för att det härmed är slut med äckligt Dunkin Donuts-kaffebryggskaffe och köpte ett eget paket och konstigt nog var det faktiskt gott! Vanligtvis har jag inte så mycket emot Starbucks starkast rostade, men detta var till och med ännu bättre. Archer Farms dark french roast. Mmm! Nästan lika bra som svenskt...

Idag jobbade jag också mindre än vad jag skulle ha gjort. Jag började halv 4 istället för halv 12. Har absolut ingenting emot såna ändringar när de innebär mindre arbete måste jag erkänna. Passade på att på morgonen (förutom att dricka 4 koppar grymt gott kaffe - det blir bara bättre och bättre) åka till en liten garnaffär för att köpa stickor och garn så att jag kan återgestalta förra hösten till max. Hittade ett jättefint garn som jag nu ska försöka göra en halsduk av. (Jag vet, jag är en tant. Men MULLE! Du med! Kom igen. Vi kan ha stickningsträffar på Skype?) Det börjar ju bli kallt...

Kvällen spenderades framför teven tillsammans med Ana och Pippi Långstrump. Eller snarare: Pippilouta Vaktola Rolgarna Chrismuna Ephramsdorer Longstocking. Tro mig - man dör av skratt! Oj oj oj. Även lilla ungen skrattade så hennes små fläter stod rakt ut, passande nog. Bästa filmen som någonsin gjorts? Självkligt. Därefter dansade vi balett tillsammans med Janice och Scott (mina host parents). Det måste ha sett roligt ut. Tro mig..

Oj, vilket underbart mästerverk! Du har lite att ta igen, Mullis.

Guds gåva till mänskligheten.

Världens gulligaste unge. På engelska är hon vidrig.. blä!

Iblandönskarjagattjagvarlitebaralitesmidigare

Idag hade jag min andra lektion i hur-man-inser-att-man-är-smart-nog-att-inse-att-man-insett-att-man-kanske-faktiskt-skulle-kunna-tänka-sig-att-jobba-som-inredningsarkitekt. Jag tog the T vid 9-tiden och blev (tillsammans med mina gigantiska väska fullproppad med mina nya drafting-inköp inkl. de extremlånga pappersrullarna spretandes överallt) tilldelad en fin liten ståplats vid ingångsutgången. Jätteintressant hur ovanligt extraklumpig man är med en extra meter i diameter på ett trångt tåg. Hur jag än vände och vred mig lyckades jag ändå inte undvika att peta ut mina medresenärers ögonglober och snorkråkor. Mm.. mysigt - jag vet. Jag var där. Fanns dock en sjuuukt hett mörkhårig, skäggstubbigt mystisk snubbe som stod tillräckligt långt ifrån mig för att undvika att bli ögon-/snorlös som gjorde mig ännu mer obekväm med sina "oskyldiga och extremvackra hasselnötsfärgögda" blickar. Jisses! Min dröm-man! Synd att jag aldrig kommer att få se honom igen. Eller kanske lika bra med tanke på hur jag måste ha skämt ut mig...

Lektionen var dock värt allt besvär! Jättekul! Första uppdraget är att skissa upp ett av rummen på skolan som vi på papper kommer att få inreda under ett eget koncept av ett "relaxing-rum". Så läxan är att komma på ett bra sådant. Det kan vara vad som helst från en lounge till ett vardagsrum, allrum, bar, mysrum.. Ja, ni fattar poängen. Så det ska bli spännande! Nästa vecka får vi lära oss space planning. Wiie!

Därefter tog jag en tripp förbi Prudential Mall för att få nån annan inkompetent Arden.B-tjej att avlarma kjolen jag köpte där förra gången. Suck. Hittade dock en snygg glittertop på rea, så det trubbade av irritationen lite. Köpte sedan en kaffe och släpade hem alltihopa på the T. Fick återigen en ståplats som var nära på att bli min gravplats när tåget startade och jag inte hunnit ta tag i något för att hålla balansen. Dock kom närmsta kostymnisse ridandes på sin vita polle till min undsättning genom att tag i mig innan jag ramlade ner i knät på killen bakom mig. Generat tackade jag honom med ett graciöst: "Thanks! You saved my life!" och erbjöd honom sin egen skjortärm för att torka bort kaffet som såklart stänkt ner hela honom, mig och resten av tågvagnen. Det är vid såna här tillfällen jag undrar om det fasiken inte snart är dags för mig att inse att jag är med i någon dålig version av the Truman show eller liknande. Pinsamt..

Väl hemma jobbade jag i några timmar och tog sedan till flykten mot Julia's för att glo på de nya avsnitten av One Tree Hill och Gossip Girl. Väl värt med tanke på den underbara huvudmassage jag fick av min sötnos. Och jag behövde inte ens fråga (...MULLE)! Jag tror jag är kär :)

Ungefär såhär nånting såg det ut på tåget. Ja, okej. Kanske inte lika många hattar bars, men ändå. Ni förstår konceptet?

* * *

NOTIS

Nu har Jessica äntligen landat med flyget i New York! Kan fortfarande inte fatta att hon ska bo så nära mig. Längtar tills hon kommer hit!

Närmanärsjukskamannogegentligenstannahemma

Jaha. Helgen var spännande.

I fredags mötte jag upp Julle då hon klippte till sig. Alltså. Ja, inte bokstavligt talat. Eller jo, det var det faktiskt. Fastän, liksom.. Hon fixade till sin klippning på Supercuts eftersom hon ville jämna ut det lite. Superfint blev det! Sedan åt vi Sushi (mmmmm!) och därefter tog vi med grabbarna på bio och såg the Informant med Matt Damon. Den var bra. Eller egentligen var den nog väldigt bra och kul och spännande och rolig och bra (igen). Men det lilla problemet var bara att den var på engelska (konstigt nog) och hade inga svenska undertexter (konstigt nog) och att jag var så sjukt sjuk och trött att jag inte förstod ett jota (kul att varenda gång jag försöker låta bli att svära så kommer jag bara på extremt fula ord som ingen använt på över hundra år - om nu någon någonsin använt dem). Jag borde nog egentligen stannat hemma i sängen, eftersom ungen har smittat mig med sin förkylning och jag säkert hade 100 graders feber (haha, kul! Eller inte egentligen. För det var inte bara ett tråkigt skämt ((som vanligt)) det var även supertråkigt för de som inte vet att 100 grader fahrenheit = 37,8 grader celcius vilket är den fullkomligt normala kroppstemperaturen, för er som inte visste och.. eh.. inte alls feber.. hmm.. hur som helst) och var så borta att jag knappt förstod svenska. Men i alla fall. Jag var ledig och bestämde mig för att om jag är ledig ska jag minsann utnyttja min ledighet till max och inte stanna hemma och vara sjuk.

Samma sak gjorde jag i lördags då jag också var ledig och ville vara aktiv. Jag, min Julia, Magnus och Mattias tog min lilla bil ner till Wrentham som är ett gigantiskt märkesklädesoutlet med över 170 butiker. Vi spenderade x antal timmar där och som vanligt var det killarna pch inte vi som lämnade shoppingrundan med händerna fulla av kassar. Men det gjorde inget eftersom jag och Julia tillfredställt oss med fantastisk god mörk-chokladmousse-chokladkaka från Lindt-affären.

På söndagen, däremot, ville jag vara smart, dvs: ligga hemma och bli frisk. Men då var jag tvungen att gå upp tidigt i alla fall, eftersom jag jobbade 3 timmar fram till klockan 10. Inte jättejobbigt kanske, men tillräckligt för att jag inte skulle palla gå och lägga mig igen. Dessutom var jag tvungen att införskaffa mig alla drafting-material till skolan imorgon. Så jag åkte in till Boston med bilen, vilket var världens sämsta idé eftersom det är omöjligt att hitta parkering, och virrade runt i över en timme tills jag hittade en parkeringsplats. Därefter dröjde det ytterligare en halvtimme innan jag hittat butiken med alla konstnärsprylar (allt ser likadant ut i Cambridge) och minst en timme till tog det innan jag skrapat ihop alla olika grafitpennsstift, grafitpennsstifthållare, grafitpennsstiftssudd, arkitektlinjaler, vinkelhakar, hakelvinkar, gradskivor, veloniumpapper, sketchrullar, tubhållare, hålltubare, veloniumsspecialtejp, suddbortsuddare, suddbortborstare och jag-vet-inte-vad. Men det var i alla fall jättebilligt. Typ $100. Kul!

Fast något som var ännu "kulare" var att jag glömt mitt student-ID som hade gett mig 20% rabatt och att när jag sedan skulle betala så bestämde sig alla mina småslantar sig för att ramla ut på golvet, på disken, bakom disken, under disken och att alla i kön bakom mig, inklusive expediten sprang runt som galna höns för att försöka hitta de iväg-rymmande-rull-mynten som säkert inte var värda mer än några kronor (eftersom ja.. vad är nu ett cent värt? 7 öre?) och att alla sedan tittade på mig som om jag var världens klantigaste människa (vilket jag säkert också är, men det är oväsentligt i detta sammanhang) och att jag sedan kom ut, gick åt helt fel håll (eftersom allt som sagt ser likadant ut i Cambridge) och att jag sedan spenderade de närmsta 28 minutrarna, runtsläpandes på två stora kassar ritmaterial och 39-graders feber, letandes efter bilen som självklart stod parkerad ungefär 30 meter från butiken.

Pojkar älskar att shoppa! Mer än vi flickor! Lovar! Ska vi slå vad!? Haha :)

Speciellt Mattias, som skämdes lite över att han faktiskt skulle kunna handla inne på barn-Ralph Lauren.

Fast nja... Mange är nog lite, lite för manlig för det.

Min och Julias "vi-älskar-choklad"-min. Eller nåt...

Julia imponerade på killarna inne på Levis med sin utmanande dans tillägnad min ära. Detta är Cambridge.
Detta med...
Och detta med! Säger ju att det är förvirrande!

* * *

Så. Min helg. End of story. Jag blir så trött på mig själv ibland... men imorgon tänker jag bli frisk!

NOTIS
Igår (lördag) hade Mamma och Håkan premiär med Pariserflickorna! Önskar att jag hade kunnat vara där! Tänkte på er hela tiden! Är säker på att det fantastiskt bra! Wiie!

IntroducingtheoneandonlyAna

Hej. Tänkte bara börja med att säga att jag vet om att jag är konstig och jag menar bara att kunna erkänna det är väl ett steg i rätt riktning. Eller..?


Okej. Jag förstår att många av er (som om nu ordet många säkert passar in alldeles utmärkt på min lilla bloggs inkikssiffror((och som om nu ordet inkikssiffror faktiskt är ett ord))) inte riktigt har förstått varför jag inte bara kan lägga upp bilder på: var jag bor, än mindre bilder på: med vilka och ännu mindre än det: nämna deras namn. Okej (igen), den meningen var nog lite för lång och lite för konstigt formulerad för att förstås men min poäng är i alla fall följande:

Jag har inte bloggat om något som skulle kunna avslöja min position här i förenta statera av Amerika just för det faktum att alla creepy pedofil-stalkers som läser min blogg (ja, de kan naturligtvis svenska) då kommer att utnyttja denna tidigarenämnda information för att hitta mitt hus, min familj, deras unge och gudvetvad de tänker göra med dem! Komma hit och spana på dem för att schemalägga deras vardagsbeteende och på så vis inse att de är hemliga agenter som lever under cover. Eller ännu värre! De kommer att inse att de egentligen inte ens är människor. Att de kommer från en annan planet och är här för att lista ut hur de ska förgöra mänskligheten och att någon måste förhindra deras fasansfyllda intentioner! Eller helt enkelt: Ta dem till fånga och utkräva lösensumma! Ja, inte ville jag bidra till att rädda jorden och mänskligheten. Nej, därför har jag hållit allt hemligt.

Okej. Som om det stycket var mer logiskt formulerat.. Kanske är detta det hittills knäppaste inlägget? Eller inte. Ja, jag ska komma till sak. Jag har velat lägga upp bilder och sånt på min unge men blev så uppskrämd av de på New York-orienteringen som sa att vi absolut inte, under inga som helst omständigheter, fick ens mejla bilder på våra host barn. Att alla föräldrar skulle bli galna av att veta att deras ungar låg ute i cyberspace och att vem som helst kunde titta på dem. Att man här i USA i princip blir arresterad om man skulle ta ett nakenkort av en bebis och sedan framkalla den. Så jag har helt enkelt låtit bli att utmana ödet. Men så pratade jag med min host mom häromdagen och berättade om min blogg. Och bara därför så är hon coolast i världen (som alltid) och säger att hon inte bryr sig ett skvatt (...usch vilket fult ord. Undra vem som använder det förutom Kalle Anka. Ja juste. Jag. Pinsamt.) om jag skulle lägga upp något som avslöjade deras identitet. Hon själv har ju tydligen bilder upplagda på facebook. Så i och med detta inlägg introducerar jag nu:

ANA! Min unge! Vi bakade äppelpaj på våra apple-picking-apples igår. Hon var världens gulligaste såklart. Usch, trotsåldern gör mig galen! Hur som helst så blev det en äkta swedish apple pie. Eller nåt. Jag hittade på receptet (som om smulpajsrecept är svåra) och eftersom jag är svensk (i alla fall så vitt jag vet) så tänkte jag att det inte vore att häda den svenska smulpajsföreningen att säga att det är ett svenskt recept. Hur som helst. Lägger upp lite bilder på vår fantastiska paj och min fantastiska lilla Ana.

Åh, så gott det ser ut! Erkänn!

En. Äkta. Svensk. Äppelpaj.

En äkta Ana äter en äkta svensk äppelpaj.

Jag vet. Visst är hon söt? Jag har gjort henne själv! Eller nej. Det är inte sant. Men jag har i alla fall gjort pajen själv. Eller nej. Inte sant det heller. Vi hjälptes åt. Äh. Strunt samma..

Pumpalumpaumpedido

I måndags åkte min host mom till NY igen och ska vara borta tills på torsdag. Det är skönt, för då har man själv kontroll på ungen utan att hon hela tiden vet om att mami är hemma och att hon kan springa till henne om jag inte gör som hon vill. Jag lämnade henne på skolan och åkte sedan för att införskaffa mig lite nya hårprodukter plus en ny hårtork på CVS.

På kvällen stack jag och tjejerna (+ Malin, en till svennetjej) till gymmet för att gå på en Zumba class. Lite otippat sådär, men kändes jätteskönt. Som amerikanska versionen av Friskis, fast mer dans och rumprullningar. Lite distraherande dock med snubben som visade movesen. Jag kan inte säga ett enda rumpmuskel han inte använda. Jisses. Hur som helst så klarade jag mig förvånansvärt bra med tanke på att jag kanske inte har världens bästa koordination. Var lite nervös innan med tanke på att Matilda har dansat mycket i sina dagar och Julle till och med är VM-hiphopare. Kul! Men som sagt, jag överlevde.

Därefter körde vi lite på gymet och åkte sedan hem till Malin för att kolla in nya avsnittet av Gossip Girl. Dock var jag lite sådär halvtaggad med tanke på att jag verkligen inte alls hängt med i den serien, men det var jättekul att se hennes hostfamiljs hus. VÄRLDENS största, jag skojar inte. Där kan vi prata riktiga amerikaner. Miljontals rum och hemliga gångar. Även Malins svit med stort badrum, två sängar och minst en 50-tums TV var rätt imponerande. Lyckad kväll!

Igår, dessvärre, var min jobbigaste och lääängsta dag sen jag kom hit. Ungen gjorde mig fullständigt galen! Orkar inte gå närmare in på det för jag blir bara irriterad. Men tänk er världens trotsigaste unge som säger nej till allt, gör tvärtemot allt du ber om och vill ha din uppmärksamhet varenda sekund, varenda minut, 7 jäkla timmar i sträck. Inte okej.. Satt sedan uppe för länge på natten - för att jag var för upprörd inombords för att kunna sova - till 3 typ och sov därför bara 4 timmar. Död.

Idag däremot, var hon avsevärt bättre. En ängel, i jämförelse med igår. Såklart. Jag hämtade henne från skolan, åt lunch och åkte sedan hem till Julias hus för en playdate med hennes yngsta. Jag var lite nervös för min unge kan vara rätt blyg i nya situationer med nya människor. Men det gick jättebra! De lekte hur snällt som helst! Vilken lättnad! Sedan kom mittentjejen hem och hängde på lekarna. Vi hoppade studsmatta i minst en timme, alla fem, klädde ut oss till prinsar, prinsessor, Ariel, Sleeping Beauty, drakar, bad och good guys. Så himla skönt att efter en mardrömsdag som igår kunna slappna av och se ungen leka på egen hand samtidigt som jag fick mysa med min Julle.

Åkte sedan hem och gjorde mat till ungen. Gissa vad? Japp. Mac 'n' cheese. Därefter ville Harvard-Brad att vi skulle komma till Harvard och parta. Men fy, jag börjar bli förkyld (swine flu?), var helt slut och inte alls taggad så vi avslutade med att vid 8-tiden istället åka till vårt favvostarbucks och äntligen testa vår efterlängtade Pumpkin Spice Latte. Jättegod! Tjejen i kassan var gullig (och förmodligen lite tänd på oss, med tanke på de heta blickarna vi fick över disken) och bjöd oss på varsin pumpa-muffin. Också jättegoda. Tänk, det hade jag aldrig trott. Att jag skulle gilla pumpa-grejer så mycket. Jag längtar efter Halloween..

Hmm.. Nu borde jag egentligen sova. Men Top Chef Las Vegas går på tv. Det är kul. Vi får se hur det går att somna... Hi hi.

Klicka på bilden för spännande info om denna fantastiska dryck!

Jagälskarsushiochpumpkinspicelatte

...fast kanske inte tillsammans. Eller ja, har inte prövat den kombon än. Men gissar att det finns godare saker.

Hur som helst så hade jag, Matilda och Julie trippeldejt på Bostons bästa (på papper) sushirestaurant Oishii som i princip ligger granne med de sistnämnda damerna. Min familj brukar beställa därifrån typ en gång i veckan, men jag hade inte varit där tidigare. Så det var kul att se hur det såg ut. Ett jättemysigt ställe med sisådär... 9 sittplatser. Men som sagt - världens godaste sushi!

Så vi delade på sex småmenyer och fick därför äta en massa olika sorters maki ('rullar' för sushinoviserna därute). Allt från philadelphia maki till spicy tuna till boston lettuce till sweet potato. Gott! Mm. Jag skulle kunna äta sushi varje dag fram tills jag dör.

Därefter tänkte vi glida vidare till Starbucks för att pröva den efterlängtade storsäljaren Pumpkin Spice Latte. Det är ju trots allt pumpasäsong snart, så klart att de även har pumpasmak på kaffet här borta. Tyvärr kommer vi dit precis när de stängt och ser en grupp tjejer stå utanför och prata. Vi utbyter blickar och inser såklart att det är ett gäng au pairer. Vi frågar och självklart är de det. Ungefär 8 tyskor och 1 mexikanska. De flesta rätt nya, men i Cultural Care's Chestnut Hill cluster. Dvs: samma område som Julle och Mattan har, men en annan organisation. Deras counselor blir överväldigad och vill genast ta våra uppgifter för att bjuda in oss till deras gigantiska Halloween-party med ungefär 500 au pairer. Vi tackar såklart ja och står sedan och pratar med tjejerna i över en timme. Jättetrevliga tyskor (för en gångs skull..) och byter en massa nummer! De var glada över att få träffa lite svenskor eftersom de bara pratar tyska hela dagarna, surprise surprise :)

Därefter satt vi i min bil och stördade oss till de tusen olika radiokanaler som går att få in till satellitradion. Stackars alla er som gick miste om våra sexiga danser, säger jag bara.

NOTIS
What did sushi A say to shushi B?
- Wazzup, B?
Förstod du? What's up, B? Som i: Waz u B? Som i: WazzupB? Som i: Wasabi! Do'H! Ehm..

Jagskaaldrigmerdansaisuperhögaklackar

I torsdags var jag ledig. JÄTTESKÖNT! För jag har jobbat galet mycket på sistone - känns det som i alla fall. Usch vad jobbigt liv jag har. Eller egentligen inget av det stämmer. Bara det att ungen har kommit in i en "jag-vet!-jag-säger-emot-vad-som-än-händer-fas!" och det är sjukt frustrerande. Men förhoppningsvis är det just bara en fas. Hon började i alla fall skolan denna dag och var väldigt exalterad! Hon var såå söt i sin lilla Pippi Långstrump-klänning och sina små flätor.

Jag hade egentligen tänkt att åka på en liten tripp in till Harvard med Julle och svennekillarna Magnus, Mattias och Erik - men när jag kom ner i köket på morgonen inser jag att min host dad glömt bort att jag skulle få ha en av bilarna och att han (för kanske första gången) tagit den till jobbet. Lite sådär smått irriterande, för det tar så lång tid att åka in med the T och Julia skulle börja jobba vid 2-tiden. Resultatet blir istället att hon kommer förbi mig och att vi spenderar förmiddagen med att hänga i mitt hus och bara umgås. Svårt att sätta fingret på vad exakt det var vi gjorde. Men det gör verkligen ingenting. För vi har så himla kul ändå. Låter helt fejk när jag skrev det där. Men det är sant. Hon är bara en skön människa liksom.

Vid 2 lämnade jag hem henne för att hon skulle hämta sina ungar i skolan (eller säger man från? Jag kan inte sätta fingret på det och har funderat några minuter nu, men strunt samma. Jag tror jag har gjort mig förstådd.) och sedan gled jag vidare till Babson College för att hänga lite med männen. Fast sedan visar det sig att bara Magnus var ledig så jag hämtar upp honom och vi åker in till Harvard för att hänga ett tag. Det var kul eftersom han inte sett skolan förut, så vi gick runt på campus och kollade in en massa coola byggnader. Åt sedan lite mat och drack kaffe på Starbucks där vi hängde i ungefär 3 timmar och spanade in mystiska människor som kom in för att beställa vad-de-nu-beställde. Magnus e en kul kille, måste jag säga. Roligt faktiskt, han hade ju lika gärna kunnat vara totalt lam. Haha vilket fult uttryck. I och för sig fult som "totally lame" också. Undra vem som använder det? Ja juste. Jag. Awkward...

Strunt samma. Det var i alla fall skönt att ha en ledig dag. För i fredags var det full fart! Jag och mina kära svenne-tjejer förade lite hos Julia för att sedan åka på en Salsa cruise i Boston. Galet kul! Vi lyckades nämligen komma över lite... alkohol. Ja. Jag vet. Pinsamt att behöva erkänna detta inför hela världen. Men vi bröt mot amerikansk lag. Hur som helst så hade det effekt när man knappt druckit på 2 månader, så det blev en galen kväll. Jag hade mina nya 20-inch-heels på mig (vilket jag i början inte alls hade några problem med - men kände dessvärre av dem efter 2 timmar på dansgolvet) och vi var alla finfina när vi tog T:n in till Boston.

På båten var det miljoner, eller kanske 200 människor. Främst au pairer (tror jag) men även en massa latino-killar. "Hmm.." tänkte vi. Är de inhyrda för att lära oss dansa salsa eller? De var nämligen lite creepy. Men vi körde hårt på dansgolvet med oss själva, vår nyfunna vän Lisa (Julias och Matildas community counselors dotter) och våra "over-age-armband". Konstigt nog fick vi dessa trots att vi visade leg vid ombordstigningen. Lite sådär konstigt med tanke på att det klart och tydligt stod att vi var minderåriga. Men hur som helst så spelade det ingen större roll. Man var inte särskilt sugen på slemmig dricka när vi hade så fullt upp att dansa.

3 timmar senare var vi trötta i varenda liten kroppsdel och åkte hem. Hade hört från Harvard-killarna, som tyckte att vi borde hänga med på en college fest. Men vi kände oss verkligen som gamla tanter, så trötta som vi var, och åkte hem istället. En rätt lyckad kväll!

Jahaja. Lördagen var dock mindre lyckad när jag var tvungen att gå upp vid 6 då ungen väckte mig. Men vad gör man inte. Jag är en bra arbetare. Det monsunregnade hela dagen, så vi stannade inne och mös. Jag somnade jättetidigt - helt slut.

Idag jobbade jag fram till klockan 11 och därefter hängde jag med min hostfamilj till Shelburne Farm för en Au pair-gathering där man kunde plocka äpplen, hoppa i hö, åka traktor, rida ponnies, gå i en hö-labyint, titta på ladugårdsdjur (dvs: lamor), göra sina egna cup cakes, måla naglarna och få ansiktsmålning (oj, kanske var mest för hostfamiljungarna?), äta hemmagjord glass, hoppa i hoppborgen, ha picknick och diverse andra aktiviteter. Jättemysigt för vi träffade Julles och Mattans familjer där, samt tyska Lisa (och en massa andra familjer, au pairer och en creepy hostpappa som flörtade med vårt "swedish gang", som han kallade oss).

En lyckad vecka, verkligen. Fastän jag är sämst på att blogga. Men jag gör mitt bästa! Lovar! Pååå... måndag den 21:a kommer Jess hit! Wöow! KUL! Och imorgon är min första skoldag - önska mig lycka till! Wiiiee! Hmm.. nu ska jag åka till Matilda och hänga med henne + Uma. Vi ska äta sushi! Gott.

Salsa Cruise: Klicka för större bild, om du vågar.



Annually appelpicking-event. Önskar jag kunde lägga ut alla bilder. Men men.


NOTIS
Jag saknar Elin för vi lyckades inte prata nu i lördags i alla fall! Irriterande att vi missar varandra varje gång. I miss you, babe <3

Cheesecakebilmysochfenway

Ja, jag vet. Jag är seg på att skriva. Men dagarna går så snabbt nu när man har saker att göra hela tiden! Stackars mig, right? Ja ja. Hur som helst. Min poäng är i alla fall att denna veckan har varit nästintill lika fartfylld som förra helgen - så desto mer att skriva! Eller hur?

Måndag jobbade jag fram till klockan fem. Sedan bestämde jag, Julia och Matilda oss för att fira att jag och Julia varit här i 2 månader på dagen! Så vi åkte till Cheesecake factory för att mumsa i oss världens godaste cheesecake. Matilda berättade om sin galna helg i NY och vi delade med oss av vårt helgäventyr. Jag åt en gigantisk bit av "30th Anniversery Chocolate Cake Cheesecake", Julia glufsade i sig sin "Lemon Raspberry Cream Cheesecake" och Matilda beställde in en nachotallrik med massa guacamole. Mmmm.. GOTT!

På tisdagen jobbade jag till klockan sju sedan tog jag med min lilla vän Julle (även kallad Uma) för en snabbshopping innan vår salsa cruise på fredag. Skulle vara skönt med lite högklackat och en snygg klänning tänkte vi. Så vi styrde kosan mot Marshall's. Dock hittade vi såklart inget av det vi behövde - eller jag gjorde det typ. Ett par lila skinnpumps som är asheta, men jag tror inte jag tänker ha dem på mig just på fredag. Sedan hittade jag äntligen en svart väska att ha lite sådär vardagligen och Uma fann sig ett par mysiga "uggs" som hon så gärna ville inbilla sig såg ut som innetofflor (så jag lät henne tro det, shh.. säg inget!). När de stängde vid halv 10 var vi såklart sugna på kaffe så vi åkt till vårt favvo-Starbucks i Chestnut Hill och drack en clover-blandning. Dvs: nypressad espresso variant för icke-amerikaner. Gott! När jag sedan lämnade hem henne satt vi kvar i bilen i nästan två timmar och babblade, sjöng, larvade oss och pratade allvar. Helt knäppt hur lika vi är och hur lika vi tänker om allt! För den som undrar så har vi även insett att våra 4sistasiffroripersonnumren är exakt samma utom EN siffra. Är inte det galet?! Jaja.

Onsdag 090909: Jag börjar inte jobba förrens klockan 3 på eftermiddagen så jag, Jul och Matildis passar på att glida till gymet för att skaffa gymkort. YMCA har ett specialpris för au pairer så vi fick ungefär $300 rabatt på ett halvår. Rätt nice. De har ett stort gym med massa maskiner, en simhall, klättring, diverse sportkurser och en massa pass med pilates, yoga, osv. Fasiken vad vi ska bli FIT! Så ja, vi tränar lite och känner oss fantastiskt nöjda! Skulle sedan jobba mellan 3 och 24.00. Men när jag kommer hem säger min host mom att min dad har huvudvärk så att de inte pallar gå på den inplanerade baseballmatchen för kvällen. Istället undrar hon om jag vill bli ledig och få biljetterna för att gå. Vad svarar man då liksom!? Jag tar med mig Matilda dit och vi har världens coolaste kväll. Helt galet STORT Fenway är alltså! Eller egentligen är den tydligen minst av alla, men för oss - otroligt stort! Matchen kanske inte var världens roligaste. Kan bero på att vi inte hade någon aning om reglerna. Men själva känslan av att vara där var obeskrivlig. Tusentals fans i Red Sox utstyrsel, miljoners stånd med mat, godis, öl och souvenirer... Vi passade på att testa jättepretzels och fried dough, men de va rätt överskattade. Även kul att spendera lite ensamtid med Mattan och lära känna henne bättre. Men såklart hade jag ju önskat mig Julia där också. Hur som så var det FANTASTISKT häftigt. Red Sox vann ju såklart även om vi inte orkade stanna de hela 3 timmarna för att heja.

Cheesecake Factory i Atrium Mall.

Uma och Mattan showar off sina posing skills.
Julia testar Lemon Raspberry Cream Cheesecake.
...och jag tar mig an 30th Anniversery Chocolate Cake Cheesecake!
Matilda och jag. För(!) mätta och belåtna.

Per Gessle - Sveriges största artist på över 25 år. Bara så ni vet.
Matilda backstage på Fenway Park!
Camilla, posing

Jag var där och såg Red Sox vinna mot Baltimore Orioles..

...och so was ungefär 36,000 andra människor. Oh yeah!