Idag hade jag en rätt lugn dag... Jag vaknade sisådär vid 8-tiden, snoozade till 9, gick upp och åt lite frukost (havregrynsgröt med vaniljyoghurt och färska hallon), läste i Boston Common någon töntig reporters artikel om hur han hade stalkat en B-kändisbrud en hel kväll och sedan satte jag mig framför datorn för att mejla lite. Klockan 1 skulle jag sedan möta Julia för en shoppingtur till Marshall's innan jag började jobba vid 3.
Yeah right. Jag skulle hämta upp henne vid the T klockan 1, men när jag kom dit såg jag ingen Julia. 25 minuter senare såg jag fortfarande ingen Julia, så jag tänkte att jag kanske missat henne och åkte hem igen, men ingen Julia där heller. Nähä. Vad gör man? Det är helt galet hur beroende man faktiskt är av sin mobiltelefon. Tro mig, det är svårt att inse innan man faktiskt inte har någon. Så ja.. Jag åkte i alla fall tillbaka i förhoppningen om att hon kanske ploppat fram ur tomma intet och hade tur, för det hade hon! 45 minuter senare är vi på väg mot Marshall's och båda är vi lite förgrymmade på lokaltrafiken - var man än är i världen lyckas man alltid ut för förseningar.
Efter en snabbtur på Marshall's där vi stötte på kanske världens största skor, lunchade vi på mysigaste stället - Panera Bread. Mozarella och tomat-panini. Mums. Sedan var det dags att börja jobba. Och fy. Min unge har verkligen fått för sig att det är otroligt kul att göra tvärtom. VAD jag än sa idag så skulle hon göra motsatsen. Ingenting jag gjorde kunde få henne att lyssa. Fruktansvärt frustrerande. Så ja. Jag var rätt utmattad trots att jag bara jobbade 3 timmar... men tro mig - de kändes som 30.
Vid 6 åkte jag iväg till en av alla små, söta parker här i Newton och hängde med Julia, hennes hostfamilj, deras tidigare (gamla låter fel för hon är bara 24) barnvakt och hennes kille. Jättetrevligt med ett band som spelade i bakgrunden och massa andra familjer som picknickade. Julias hostbarn är verkligen jättesöta! Sedan blev det läggdags för de små och att-göra-annat-dags för de stora. Jag måste ju passa på att umgås med min underbara Julia innan hon imorgon åker iväg i en hel MÅNAD... Vi tog en promenad, gled vidare med bilen för att hitta nåt att göra och insåg att Macy's fortfarande hade öppet. Hängde där en stund (typ helt ensamma en onsdagskväll kl halv 10) och sedan tog vi en vanilla latte på Starbucks. Gulligaste krullkillen som servade oss. Han var rolig :) Fast vi var roligare - som vanligt. Stackars alla människor runt omkring oss som måste lyssna till vårt svenska, obegripliga kackel. Jag bara väntar på dagen då någon kommer fram till oss och på svenska ber oss att hålla käft. Haha. Jisses. Julia - jag kommer sakna dig. Du får inte åka =(
Nu ska jag sova. Godnatt!
Yeah right. Jag skulle hämta upp henne vid the T klockan 1, men när jag kom dit såg jag ingen Julia. 25 minuter senare såg jag fortfarande ingen Julia, så jag tänkte att jag kanske missat henne och åkte hem igen, men ingen Julia där heller. Nähä. Vad gör man? Det är helt galet hur beroende man faktiskt är av sin mobiltelefon. Tro mig, det är svårt att inse innan man faktiskt inte har någon. Så ja.. Jag åkte i alla fall tillbaka i förhoppningen om att hon kanske ploppat fram ur tomma intet och hade tur, för det hade hon! 45 minuter senare är vi på väg mot Marshall's och båda är vi lite förgrymmade på lokaltrafiken - var man än är i världen lyckas man alltid ut för förseningar.
Efter en snabbtur på Marshall's där vi stötte på kanske världens största skor, lunchade vi på mysigaste stället - Panera Bread. Mozarella och tomat-panini. Mums. Sedan var det dags att börja jobba. Och fy. Min unge har verkligen fått för sig att det är otroligt kul att göra tvärtom. VAD jag än sa idag så skulle hon göra motsatsen. Ingenting jag gjorde kunde få henne att lyssa. Fruktansvärt frustrerande. Så ja. Jag var rätt utmattad trots att jag bara jobbade 3 timmar... men tro mig - de kändes som 30.
Vid 6 åkte jag iväg till en av alla små, söta parker här i Newton och hängde med Julia, hennes hostfamilj, deras tidigare (gamla låter fel för hon är bara 24) barnvakt och hennes kille. Jättetrevligt med ett band som spelade i bakgrunden och massa andra familjer som picknickade. Julias hostbarn är verkligen jättesöta! Sedan blev det läggdags för de små och att-göra-annat-dags för de stora. Jag måste ju passa på att umgås med min underbara Julia innan hon imorgon åker iväg i en hel MÅNAD... Vi tog en promenad, gled vidare med bilen för att hitta nåt att göra och insåg att Macy's fortfarande hade öppet. Hängde där en stund (typ helt ensamma en onsdagskväll kl halv 10) och sedan tog vi en vanilla latte på Starbucks. Gulligaste krullkillen som servade oss. Han var rolig :) Fast vi var roligare - som vanligt. Stackars alla människor runt omkring oss som måste lyssna till vårt svenska, obegripliga kackel. Jag bara väntar på dagen då någon kommer fram till oss och på svenska ber oss att hålla käft. Haha. Jisses. Julia - jag kommer sakna dig. Du får inte åka =(
Nu ska jag sova. Godnatt!
Jag och kanske världens största sko.
Jag och kanske världens näst största skor.
Julia äter kanske världens största och bästa panini.
Jag glädjeskuttar inne på ett tomt Macy's.
Jag stördar mig ytterligare.
Julia flyr fältet..
2 kommentarer:
ÅÅh världens bästa Camilla, jag hoppas vi hinner ses något innan sommaren är slut :(
Säg inte så!
Hur kul är det att efter sommaren kommer snart vinter och i Boston är det uppenbarligen 20 minus då? INTE kul :) eller? tihi :P
Skicka en kommentar